Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Chateaubriands liv och personlighet - Chateaubriands skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 5 2 CHATEAUBRIANDS PERSONLIGHET
tade han i stolt tillbakadragenhet, på att man skulle komma
och erbjuda honom vad han åtrådde. Men han saknade
alldeles den smidighet, som behövdes för att lyckas i den
praktiska politiken. Innerst kände han nog detta som en
bitter besvikelse. Men hans egenkärlek skänkte honom en
tröst. När man icke kom, kunde han höja på axlarna: han
hade icke velat, men eljes ... Ty denna självbeundran drev
honom ock till en likgiltighet, som halvt var spelad, halvt
var verklig. Han stod så högt, att han ägde rätt att se
ned på allt, tycka allt vara smått och obetydligt. Det är
Chateaubriands variation av Werthertypen, övermänniskan,
som ingenting vill, som är trött på allt, som lever blott
inom sin egen känslovärld och föraktar dem, som söka arm-
båga sig fram. Vartill tjänade äran, berömmelsen? Allt var
ju likgiltigt för en man av Chateaubriands mått!
Detta självintresse, som kanske är det mest utmärkande
draget för romantiken och som i andra former återfinnes i
Tyskland hos Goethe, i England hos Byron, möter oss i
Erankrike starkast hos Chateaubriand — naturligtvis alltid
med undantag för Victor Hugo. Men trots fåfängan blir
Chateaubriand icke löjlig såsom Hugo. Och det, som räddade
honom var hans skönhetskänsla. Det är till sist denna, som
sätter bouqueten både på hans personlighet och hans för-
fattarskap. Han var icke någon stor karaktär, icke någon
tänkare, men han var en originell intelligens och verkligen
skald. Väl var han såsom sådan icke av Goethes eller
Byrons mått, och han hade icke alltid en säker smak. Men
det var dock genom Chateaubriand, som den franska littera-
turen åter fick, vad upplysningen ej kunnat giva — poesi.
CHATEAUBRIANDS SKRIFTER
Chateaubriand författade under sitt långa liv en stor
mängd skrifter. På dem alla kan jag här icke ingå, utan
skall blott sysselsätta mig med dem, som hava haft en
mera allmän betydelse, nämligen Les Natchez, Le Génie du
Christianisme och Les Martyrs. Äldst av dessa är Les
Natchez. Det allra första utkastet ligger nog, såsom Cha-
teaubriand själv uppgiver, före den amerikanska resan. Han
hade då läst åtskilliga historiska och geografiska arbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
