Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Benjamin Constant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 30 ADOLPHE
uppehållsort. Min far — fortsätter han — ville, att jag-
för min utbildning sedermera skulle besöka de förnämsta
länder i Europa, och så kom jag till en liten stad — vars
namn ej namnes, men som tydligen är Braunschweig —
där hertigen mottog mig med stor välvilja. Något intresse
för de personer, jag där råkade, hade jag ej. Jag intres-
serade mig egentligen bara för mig själv, och även detta
mycket litet. Jag var känslosam och drömmande och längtade
efter något — jag visste icke vad. Jag var tankspridd,
ouppmärksam, trött och delade min tid mellan studier, som
jag avbröt, planer, som jag aldrig satte i verket, och nöjen,
som alls icke roade mig — vi känna igen Werthertypen,
men också Constants eget själsliv under Braunschweig-tiden.
Så gjorde jag — berättar han vidare — bekantskap med
en greve deP., som i sitt hus hade en mätress, Ellénore, med
vilken han hade tvenne barn. Hon var av förnäm börd,
men familjen hade råkat på obestånd, och så hade hon blivit
grevens älskarinna. Men hennes sätt var fortfarande en
förnäm dams, och genom sin klokhet hade hon räddat grevens
förmögenhet. Jag hade ett behov att älska, min fåfänga
krävde en erövring, och Ellénore syntes mig ett lämpligt
föremål. Hon fann behag i mitt sällskap, och jag kom
ofta på besök. Jag tror icke, att jag älskade henne, men
jag hade redan kommit så långt, att jag icke kunde avstå
från att behaga henne. Jag uppgjorde tusen förslag, men
min blyghet höll mig ständigt tillbaka. Den, som läst
i mitt hjärta, kunde hava tagit mig både för en kallblodig-
förförare och för en novis i kärlek. Till sist beslöt jag
att skriva till henne. Jag sökte att i brevet inlägga all
den passion jag kunde, men hon såg däri blott en flyktig
böjelse av en ung man, som var tio år yngre än hon och
som därför förtjänade mera medlidande än vrede. Hon
svarade mig vänligt och avvisande. Men detta svar satte
mig i fullkomligt uppror. Förut hade jag snarast hycklat
kärlek, men nu trodde jag, tack vare hindret, mig älska
ända till raseri. Jag ilade till henne, men man svarade
mig, att hon Var utgången. Sedan erfor jag, att hon rest
bort. Först efter en månad kom hon tillbaka. Jag infann
mig då hos greven för att träffa henne, men kände mig
förödmjukad inför en kvinna, som behandlat mig som ett
barn, Hon föreföll mig mera blek än vanligt, och när jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
