Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Byron och hans grupp - Byrons liv - Childe Harold och de poetiska berättelserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
488 BYRONS DÖD
engelskt beskydd, och sökte att därifrån förmå de olika in-
surgentledarna till en någorlunda endräktig samverkan. Men
då detta misslyckades, sällade han sig till det parti, som
stod under ledning av furst Alexander Mavrocordatos och
seglade, icke utan fara, över till Missolunghi, där han mot-
togs såsom en monark. Han satte nu upp en egen trupp
av 500 sulioter — ett rent patrask, av vilket han blott
hade obehag och vilka han till sist måste avskeda, då de
blott bråkade om solden. Han behövde dem ej heller, ty i
kriget skulle han aldrig komma med. I början av april
1824 förkylde han sig på en ritt, fick feber, och den 19
april gjorde döden slut på detta växlingsrika liv. Kort förut
hade han skrivit en dikt, i vilken en strof kanske bäst
målai’ hans disharmoniska väsen:
My days are in the yellow leaf;
The flowers and fruits of love are gone;
The worm, the canker and the grief
Are mine alone.
CHILDE HAROLD OCH DE POETISKA BE-
RÄTTELSERNA
Byron var endast trettiosex år gammal, då han slutade
sina dagar. Hans levnadsbana hade varit kort, men till er-
sättning hade den varit dess mera lysande. Han hade gått
fram såsom en meteor, bländat och slocknat i ett gnistrande
stjärnskott. Den lott, som synts honom hårdast — “unlau-
rel’d to descend in vain, by all forgotten“ ■— den lotten
hade ej blivit hans, ty ända från 1812 då Omilde Harold
kom ut, till 1824, då han för alltid slöt sina ögon, hade
han haft Europas blickar fästade på sig, han hade varit
avskydd, smädad, men aldrig ringaktad och han hade be-
undrats såsom få författare före honom, kanske endast undan-
tagen Voltaire. I grunden hade han fått det levnadsöde,
som han måhända helst önskat.
Erånser man hans tidigaste ungdomsförsök, om vilka jag
redan talat, började han såsom författare med Childe Harold’s
Pilgrimage, som kom ut i mars 1812. Såsom vi minnas
hade han kort förut kommit hem från sin första utländska
resa, under vilken han besökt Portugal och Spanien, seder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
