Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Walter Scott och Moore - De senare romanerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454 SCOTT SOM ROMANFÖRFATTARE
ring“. Detta är utan tvivel riktigt: i de flesta fall fick
Walter Scott uppslagen från miljöen, denna var för honom
huvudsaken, och figurerna kommo till för att så att säga
tidstroget möblera slottet, bondgården, herresätet eller
klostret. Walter Scott är också den förste, som med styrka
hävdat tidsfärgens betydelse. Goethe hade väl givit ett
uppslag i denna riktning med Götz, men han hade icke
fullföljt det; nyromantikerna hade icke haft förmåga att här
o-å vidare. Chateaubriand hade hunnit längre. Men det
var först med Walter Scott, som denna tids- och lokalfärg
blev en huvudsak, och det var i hans spår som Victor Hugo,
Mérimée, Vigny och Manzoni följde och överhuvud hela
den moderna romanen. Men hos Walter Scott gör denna
tids- och lokalfärg icke, såsom i den senare realistiska
romanen, exempelvis Flauberts, intryck av ett mödosamt
vetenskapligt studium, utan har ännu improvisationens och
fantasiens hela friskhet.
Och till sist har Walter Scott givit det högsta uttrycket
åt romantikens engelska eller kanske rättare skotska na-
tionalitetskänsla. Denna skotska patriotism har en viss
karaktär av provinciell partikularism, och det är denna, som
kommer fram i romanerna. Walter Scott hade liksom vuxit
upp ur klanens mark. Han är stolt över sin fosterbygds
gamla minnen, älskar dem, men han är fri från den bom-
bast, som ofta gör sig gällande, då tyskar och skandinaver
komma in på detta kapitel. Och framför allt förstår han
att teckna den skotska nationalkaraktären. Ett så rikhal-
tigt galleri av just nationella typer finner man knappt hos
någon annan författare, och han drog sig här alls icke för
nationalkaraktärens mindre sympatiska sidor — så t. ex.
då han i Rob Roy tecknade betjänten Andrew Fairservice.
Denna opartiskhet är också ett nationellt drag, ett bland
de mest tilltalande hos britten. Walter Scott har en bred,
överseende uppfattning av människolivet; i det fallet är
han Addisons like. Han är moralisk, men icke trång, han
är genomsund, både såsom författare och människa, och
den själens hälsa, som talar till oss ur hans romaner, kan
än i dag verka stärkande på hans läsare. Romantikerna
voro oftast sjuklingar; den friskaste var Walter Scott. Och
han var även som författare den fulländade gentlemannen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
