Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Walter Scott och Moore - De senare romanerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
QUENTIN DURWARD. WOODSTOCK 451
från någon skildring från början av 1600-talet, utan från
Shadwells drama The Squire of Alsatia (1688). Men detta
hindrar ej, att detta förbrytarkvarter, vare sig det är his-
toriskt eller ej, är överdådigt väl skildrat.
Med Quentin Durward (1823) övergav han den brittiska
ön och förläde handlingen till Ludvig XI:s Frankrike,
ehuru den nominelle hjälten fortfarande är skotte, soldat
vid konungens skotska garde. Denne är som vanligt föga
intressant, men dess förträffligare är det konungaporträtt,
Walter Scott här giver av Ludvig XI — så vitt jag vågar
döma ett mästerstycke av historisk karaktäriseringskonst.
Även hans förmåga att röra sig med massor kommer här
fram i skildringen av Lièges erövring, en bland de mest
målande och livfyllda, som över huvud finnes.
De fyra nästa, St. Ronans Well, Redgauntlet, båda 1824,
och The Betrothed samt The Talisman (1825) äro betydligt
svagare — i den sista är återigen Richard Lejonhjärta
hjälten — men egendomligt nog är Woodstock, som kom
ut 1826 och som skrevs under den olyckligaste tiden av
Walter Scotts liv, snarare bland hans bättre. Ty den är
märkvärdigt frisk och var också nästan mer än de andra
en improvisation. Medan han höll på med den, skrev han
i sin dagbok: “Nu har jag ej den avlägsnaste aning om,
huru berättelsen skall föras fram till katastrofen.“ Men det
lyckades. Händelserna äro ytterst spännande och röra sig
om Karl II:s flykt, som Scott skildrar med en torys för-
tjusning, och trots alla ekonomiska bekymmer har han här
skapat en av sina bättre humoristiska figurer, den för-
supne, duellerande, obetänksamme och ridderlige kavaljeren
Wildrake, som i sin rojalism ständigt ställer till oreda.
De följande romanerna, som skrevos efter kraschen, äro
onekligen svagare: Chronicles of Canongate (1827 och 1828),
Anne of Geierstein (1829), Count Robert of Paris och Castle
Dangerous (1832). Men för sin odödlighet såsom roman-
författare hade Walter Scott onekligen redan förut gjort nog.
Få författare hava också under sin livstid varit så popu-
lära som Walter Scott. Blott på ett år, 1822, utgav hans
förläggare 145,000 band av hans äldre och nyare arbeten,
och Taine berättar, att man, då han skrev sin engelska
litteraturhistoria, endast i Frankrike sålt 1,400,000 volymer
av Scotts romaner. Denna popularitet bibehöll han i viss mån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
