Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Walter Scott och Moore - Walter Scotts biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trodde sig återfinna resterna av ett romerskt läger, och
det kan ej nekas, att Walter Scott själv föll för samma
frestelse. Emellertid flyttade han till Abbotsford med hela
sin attiralj av gamla rustningar, svärd, bågar, sköldar,
lansar, böcker o. s. v., och började genast att taga itu med
“förbättringar“. Egendomens gränser utvidgades allt mera
genom köp av närliggande områden, och den enkla
bondgården förvandlades till ett “gotiskt“ slott i en mycket
fantastisk stil, ty någon säker arkitektonisk smak ägde
Walter Scott icke trots sina antikvariska kunskaper — lika
litet som hela hans samtid. Men på Abbotsford lade han
ned oerhörda summor, och då han, 1825, ansåg sitt verk
fullbordat, hade det enligt en beräkning kostat honom
80,000 pund. Samma år förvandlade han herresätet till
fideikommiss, och redan 1820 hade han av konungen slagits
till baronet samt därmed blivit Sir Walter of Abbotsford.
Livet på Abbotsford var också oerhört dyrbart, ty Sir
Walter älskade att leva såsom i “den gamla goda tiden“.
Hans hus stod öppet såsom en forntida skotsk
klanhövdings, huset var alltid fullt av gäster, och undfägnaden
var lika riklig som i forna dagar, dock med hänsyn till
den moderna tidens mera förfinade krav. Middagarna voro
förträffliga, och enligt gammalt skotskt bruk skulle
säckpipblåsarna därvid låta höra sitt för alla — icke skotska —
öron infernaliska oljud. Gästerna fingo fördriva tiden med
jakt, fiskepartier, ritter, i vilka Sir Walter, trots sin
klumpfot, ibland kunde deltaga med liv och lust, ty såsom alla
engelsmän och skottar var han en ivrig vän av friluftsliv och
sport. Men det hindrade honom ej i hans arbete, ty medan
gästerna sovo på morgonen, var Sir Walter uppe och skrev
på sina romaner. Han hade således till sist nått sina
drömmars mål. Såsom en skotsk “laird“ satt han på sitt
Abbotsford, omgiven av vänner, av tjänare, som avgudade honom,
av hästar och hundar, vilka också blivit hans goda vänner.
Till Capitoliets höjd hade han således nått. Men endast
några steg därifrån lurade den Tarpejska klippan.
De sista dagarna av 1825, just då han för yttervärlden
syntes stå på höjden av lycka, mottog han de första
oroande underrättelserna, och i januari året därpå kom
slutligen själva dråpslaget: firman Ballantyne and Comp. hade
inställt sina betalningar. Nu befanns det, att Walter Scott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
