Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyromantiken - De fristående nyromantikerna - Kleist och frihetskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350 KÖRNER
Men dessa år beteckna i verkligheten kanske snarare Tysk-
lands pånyttfödelse, en groningens tid för det starka och
eniga Tyskland, som skulle växa fram ur förvirringen vid
det nya århundradets början. Det var under dessa år, som
män som von Stein, Scharnhorst och Gneisenau skapade den
tyska folkanda och den frihetskärlek, som till sist skulle
bryta främlingsoket, och detta fosterländska föryngringsarbete
speglar sig ock inom litteraturen. För den ungdom, som
nu växte upp, passade Lucindemoralen ej längre, och de,
som nu angåvo tonen, blevo i stället Fichte och Schleier-
macher. Den slappa konstnärsmoralen ersattes av en sträng
pliktkänsla, oftast religiöst färgad, och av ett i uttrycken
icke så litet bombastiskt, men i grunden äkta svärmeri för
ett enigt, fritt och tyskt fosterland.
En bland de mest sympatiska representanterna för detta
nya släkte var den unge, så tidigt bortryckte Theodor Körner,
son till Schillers ungdomsvän och inom diktkonsten en lär-
junge till Wilhelm Tells författare med i varje fall stora
anlag att bliva en verkligt betydande skald. Hans sorge-
spel Zriny, vari han skildrar ungrarnes frihetskamp mot
Soliman II, är visserligen ännu ungdomligt och omoget, men
fyllt av ett verkligt dramatiskt liv och av Schillers hög-
stämda frihetspatos, och hans soldatdikter hava en hurtighet,
en fart och en klang, vars eldande kraft vi ännu kunna
förstå. Då kriget mot förtryckaren ånyo bröt ut, sällade
Körner sig till den av forna officerare, studenter och konst-
närer bestående Lützowska friskaran, för vilken han skrev
sina flesta krigssånger, särskilt den präktiga dikten Lützows
wilde Jagd. Men hans krigarbana blev icke lång. I en
skärmytsling den 25 augusti 1813 träffades han av en
fientlig kula, som ändade hans korta hjälteliv. Han var då
endast tjugotvå år gammal. Ej långt förut hade han skrivit
en dikt, som slutar med orden:
Ob die Nacht die freudge Jugend tödte,
Für den Willen gibt es keinen Tod;
Und des Blutes deutsche Heldenröthe
Jubelt von der Freiheit Morgenroth!
Det är Schillers och Fichtes högstämda idealism, som här
översatts på ungdomens eget språk. Och i en annan dikt,
som hån skrivit, då han, några månader före den sista stri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
