Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Schiller - Die Jungfrau von Orléans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 INNEHÅLLET I DIE JUNGFRAU
Då Johanna drar sitt svärd mot honom, sjunker han genom
jorden och försvinner. Men så kommer själva omkastningen
i tragedien. Den unge, tappre Lionel, en bland de engelska
anförarne, anfaller Johanna. Efter en kort fäktning slår
hon svärdet ur hand på honom och skall såsom en ny
Debora dräpa honom, men ofrivilligt hejdar hon sig. Lionel
vill icke hava någon nåd:
Was zauderst du und hemmst den Todesstreich?
Nimm mir das Leben auch, du nahmst den Ruhm,
Ich bin in deiner Hand, ich will nicht Schonung.
Men hon kan icke. Och nu gripes hon av förtvivlan:
“Vad har jag gjort? Jag har brutit mitt löfte!“ Hon står
fullkomligt förkrossad, och Lionel, som också fattats av en
lika plötslig kärlek, får fly.
I den fjärde akten försiggår kröningen i Rheims. Jo-
hanna, som känner sig ovärdig att deltaga i denna, vägrar
först att vara med, men tvingas att med sin fana gå i
spetsen för kröningståget. Till festen ha ock hennes systrar
kommit, Johanna träffar dem och vill följa dem tillbaka
till byn. Men även fadern har kommit, en grubblande,
bigott man, som icke kan förstå, att hans dotter, en enkel
bondflicka, kunnat utföra dylika storverk, och inför allt
folket anklagar han henne för att stå i förbund med den
onde. I känslan av sin skuld står Johanna med nedböjt
huvud och svarar intet, alla tro fadern, och dennes be-
skyllning bekräftas av himlens åskslag. Med häxans för-
visning slutar akten.
I den sista möta vi Johanna på flykten. Alla sky troll-
packan, och till sist tillfångatages hon av den hämndgiriga
drottning Isabeau. Men så kommer apoteosen. Medan hon
sitter i fångtornet, fjättrad av tunga kedjor, börjar ett nytt
slag, om vars växlingar en utställd vaktare berättar. Frans-
männen ligga under, Dunois såras, konungen håller på att
tillfångatagas, men då — i den högsta nöden — kastar
sig Johanna på knä och ber en brinnande bön för sitt land.
Triumf — ropar väktaren — konungen är fången! I det-
samma falla bojorna från hennes händer, från en av sol-
daterna griper hon ett svärd och störtar ut.
Därpå växlar scenen till slagfältet. Fransmännen hava
ånyo segrat, ty än en gång har jungfrun fört dem an —
men den sista. Av konungen och hertigen av Burgund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
