Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Goethes storhetstid - Iphigenia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 INNEHÅLLET I IPHIGENIA
hon nu veta de fasansfulla händelser, som timat, alla de
mord, som utförts i Atreus’ kungaborg. Till sist yppar hon,
att hon är hans syster Iphigenia, och inför hennes rena
väsen känner Orestes, huru erinnyerna sluta upp att plåga
honom och draga sig undan till Tartaros.
Den fjärde akten är den förnämsta, till vilken de andra
i viss mån blott varit inledningen. Med Pylades har Iphi-
genia gjort upp om flykten och om tempelrovet. Hon känner
sin plikt att hjälpa brodern, och hon vet, att det gäller hans
liv, om planen upptäckes. Men hennes känsla ryggar till-
baka för ett svek. Så kommer Arkas, budbäraren, med
konungens befallning att påskynda offret. Hon svarar med
en osanning, varom hon och Pylades kommit överens: den
äldsta av främlingarna hade, förföljd av furier, trängt in i
templet och därmed oskärat detta. Nu måste gudinnans bild
av templets jungfrur föras ned till havet att där renas. Bud-
bäraren tror dock ej, att konungen gillar detta uppskov och
erinrar om Thoas’ många välgärningar mot henne. Iphi-
genia blir nu ytterligare tveksam: “Doppelt wird mir der
Betrug verhasst“, och då Pylades kommer för att taga bil-
den, kan hon ej besluta sig för det svek, varom de enats:
Die Sorge nenn ich edel, die mich warnt,
Den König, der mein zweiter Vater ward,
Nicht tückisch zu betrügen, zu berauben.
Då Pylades söker övertyga henne, har hon blott det ädla
svaret: “Ich untersuche nicht, ich fühle nur“.
I den femte akten kommer upplösningen. Thoas står in-
för henne, och öppet bekänner Iphigenia allt, talar om, vilka
främlingarna äro, yppar deras tillämnade tempelrov och slutar
så med orden: Verdirb — wenn du darfst.
THOAS
Du glaubst, es höre
Der rohe Scyte, der Barbar, die Stimme
Der Wahrheit und der Menschlichkeit, die Atreus,
Der Grieche, nicht vernahm?
IPHIGENIA
Es hört sie Jeder,
Geboren unter jedem Himmel, dem
Des Lebens Quelle durch den Busen rein
Und ungehindert fliesst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
