Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Schiller - Fiesco och Kabale und Liebe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 ANTOLOGIEN
med ett schatull med diamanter, och ladyn utropar: Vad
har hertigen betalt för dessa dyrbarheter?
Kammartjänaren: De kosta honom inte en styver.
Ladyn: Vad? Ar du rasande? Ingenting . . . Men du ser
på mig, som om du ville genomborra mig! Och dessa dyrbara
stenar skulle ej kosta någonting?
Kammartjänaren: I går skickades sjutusen av landets barn till
Amerika — de ha betalt allt.
Ladyn: Människa! Vad kommer åt dig? Jag tror du gråter?
Kammartjänaren: Det skickades ädelstenar som de där. Jag hade
två söner bland dem.
Ladyn: Men väl ingen tvingad?
Kammartjänaren: Nej — naturligtvis — bara frivilliga! Det
fanns väl några uppnosiga pojkar, som gingo ur ledet och frågade
översten, huru mycket fursten tog för de människor, han sålde.
Men vår nådige landsherre lät alla regementen marschera upp på
paradplatsen och skjuta ned de där mullsorkarna. Vi hörde skotten,
sågo, hur hjärnorna sprutade över stenläggningen, och hela arméen
ropade: Hurra! Till Amerika!
Hela denna scen är skriven med en verkligt stor, med-
ryckande kraft, men ännu mera måste man beundra Schillers
moraliska mod att utgiva ett dylikt drama. Genom ett
egendomligt sammanträffande kom Kabale und Liebe att
uppföras samma år som Le Mariage de Figaro, som anses
såsom den franska revolutionens första stormsvala. Men hur
oskyldig är ej Beaumarchais’ komedi vid sidan av Schillers
ljungande upprorsskrift! Här ljuda verkligen revolutionens
trumvirvlar. Att von Dalberg vågade släppa fram ett dy-
likt stycke på en hovteater, förefaller nästan oförklarligt.
Med Schiller hade Sturm und Drang fått också en politisk
innebörd, som icke funnits i Goethes ungdomsdramer, visser-
ligen något i Götz, men alls icke i de följande. Även såsom
karaktärstecknare och såsom dramatisk begåvning låg Schiller
över sin föregångare. Men i ett fall nådde han icke upp
till Goethe: kvinnogestalter sådana som Gretchen och Clärchen
återfinner man icke i Schillers första dramer, han kan icke
såsom Goethe fylla sina gestalter med lyrik, och denna fina,
behärskade känsla, åt vilken Goethe förstod att giva ett så
mästerligt uttryck — för den känslan hade Schiller ännu
icke sinne. Ungefär samtidigt med Die Räuber hade väl
också han utgivit en lyrisk diktsamling, Anthologie auf das
Jahr 1782, men dikterna låta oss knappt ana den store
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
