Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Schiller - Die Räuber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 KARAKTÄRSTECKNINGEN
och. nu är han färdig att å sin sida bryta med detta:
“Starren faller från mina ögon! Vilken dåre var jag, som
ville tillbaka i buren! Min själ törstar efter dåd, min ande
efter frihet — mördare, rövare! Med detta ord rullar lagen
under mina fötter! Människor ha för mig gömt undan mänsk-
ligheten, då jag vädjade till denna. Bort därför all med-
känsla, all skonsamhet!“ Men trots de ideala principer, som
han i sitt rövarliv söker tillämpa, känner han, att han har
orätt, att han icke är mannen att föra den högste domarens
hämndesvärd, att han blivit en brottsling. Men ännu i det
sista bevarar han sinnets ädelhet och slutar med att giva
sitt eget liv som försoningsoffer.
Den andra huvudfiguren är icke tecknad med samma ta-
lang, men här är det tydligen Shakspere, som lockat Schiller
på villovägar. Ty förebilden för Franz Moor är utan tvivel
Richard III. Liksom denne är Franz ful och vanskaplig,
men samtidigt brännande äregirig: “Varför kröp icke jag
först ur moderlivet? Varför icke jag ensam? Och varför måste
jag bära denna fulhetens börda? Varför har jag en näsa
som en lapp, en mule som en morian, ögon som en hotten-
tott? Sannerligen — jag tror, att naturen från alla män-
niskoraser plockat ut det avskyvärdaste och sedan därav
knådat hop mig. Naturen gav mig ingenting med; nu är
det min sak att göra mig till det jag vill. Var och en har
lika rätt till det största och till det minsta — anspråk mot
anspråk, drift mot drift, kraft mot kraft. Rätten stannar
hos den starkaste“.
Liksom Richard III hycklar han stundom nästan blott för
nöjet att hyckla, och han ryggar ej tillbaka för något brott.
Men lika litet som Richard III kan han undgå samvetets
oroande syner och drömmar, som hos Franz Moor dock få en
annan färg än i Shaksperes drama. Ty bakom Schillers ligger
upplysningens århundrade med dess materialism, och det är
till denna materialism, som Franz Moor bekänner sig. Han
förekallar sin präst. Ofta — säger han — “när jag supit
dig till i burgunder, har jag hånande sagt: det finnes ingen
Gud. Men nu talar jag på allvar och säger: det finnes
ingen. Du må vederlägga mig med alla vapen, som stå i
din makt, men med en fläkt från min mun skall jag blåsa kull
alla dina bevis.“ Det är — svarar prästen — din för-
tvivlans filosofi. Ditt eget hjärta vederlägger denna lögn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
