Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Goethe före Weimartiden - Faust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 ANDRA DELEN AV EAUST
ödet åt mitt hela släkte delat“ och låter ej avskräcka sig
av Mefistofeles’: “det hela det är Hans, är till för Honom
blott, som bor i evig glans.“
Därefter vidtager åter texten från 1790: dialogen mellan
Mefistofeles och studenten, Auerbachs Keller, Häxköket och
Gretchentragedien, i vilken nu Walpurgisnacht infogats —
detaljändringarna och de mindre tilläggen förbigår jag.
Den andra delen har en väsentligen annan karaktär och
avbrotten i handlingen bliva här huvudsaken. Först i av-
slutningen få vi åter den ursprungliga Fausts historia, vilken
i denna dels första fyra akter nästan fullständigt tappats
bort. I dem förekomma blott digressioner. Men om kom-
positionsförmågan än tröt den gamle, ägde han ännu vid
åttioårsgränsen kvar den stora lyrikerns gåva, och flera av
partierna i denna andra del äga en överlägsen skönhet, sär-
skilt avslutningen, där Goethe åter kommer in på Fausts
egen historia. Denna avslutning hör till den tyska diktens
storverk, över den vilar ett skimmer av romantik, som osökt
för tanken tillbaka till den härliga scenen i Paradiso, där
Beatrice mottager Dante. Liksom där klinga änglakörer och
liksom där regnar det rosor ur skyn. Men om Dantes dikt
här föresvävat Goethe, är ganska ovisst. Visserligen kände
han Divina Commedia, men några yttranden, som han har
om Dante — bl. a. om dennes “vedervärdiga, ofta avsky-
värda storhet“ — tyda icke på någon beundran, och han
kan mycket väl hava diktat denna scen utan tanke på
Paradiso.
Genom Fausts ingripande har kejsaren segrat i kriget, och
till lön har Faust fått rikets strand samt allt vad han kan
— genom utfyllningar o. s. v. — avvinna havet. I detta
arbete går han nu upp. Han bygger hamnar, och fartyg,
lastade med rikedomar, komma dit från alla land, vatten-
pölarna uttorkas, sandrefflarna förvandlas till ängar och parker,
och den öde trakten växer ut till en folkrik, bördig bygd.
Och Faust börjar finna, att han här funnit en verknings-
krets, som äger verkligt värde:
Was braucht er in die Ewigkeit zu schweifen!
Was er erkennt, lässt sich ergreifen.
Väl slås han mitt i arbetet med blindhet, men denna
olycka berör honom knappast. Natt har väl lägrat sig över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
