Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Goethe före Weimartiden - Lyrikens genombrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 6 FRIEDEBIKE BRÎON
till sin: behandla mänskligheten såväl i dig själv som hos
andra såsom mål, aldrig såsom medel. Målet för G-oethe,
likaväl som för Napoleon, var den egna personligheten, och
allt annat var för dem blott medel. Så till vida stod han
väl över världserövraren, att den personlighet, vars full-
ändning för honom var målet, var av ädlare art än Napoleons.
Han blev aldrig simpel och brutal, som Napoleon kunde
bliva, hans själviskhet hade alltid något av olympisk måtta
och skönhet, men det var dock hans eget jag, som för honom
var allt, och av S. Franciscus’ altruism förblev han ständigt
obesmittad. Men vid denna tid — han var blott tjugotvå
år — hade han ännu ej fullt tillägnat sig sin levnadskonst,
och hans trohetsbrott gnagde honom därför under flere år.
Ty i verkligheten tog han saken ingalunda så lätt, som man
av Dichtung und Wahrheit kunde förmoda.
Den stackars Friederike — en bland de många blom-
morna, som krossats under Goethes triumfvagn — var i
verkligheten kanske en ganska vanlig kvinna. Men hon
hade dock åstadkommit ett storverk: det hade varit hon,
som kommit den i Goethes väsen inneboende lyriken att slå
ut i full blomma. Ty redan i dessa dikter, av vilka endast
ett tiotal äro bevarade, är han den store lyrikern. Men
omedelbart därefter kastade han sig även på dramat, och
så snart han kommit tillbaka till Frankfurt, började han att
skriva på sitt förstlingsarbete Götz von Berlichingen, där
han i diktens form behandlade sitt förhållande till Friederike
Brion.
I augusti 1771 hade han, som sagt, tagit sin examen.
Meningen var, att han liksom fadern skulle bliva juris doktor,
och i det syftet skrev han även en disputation, men då
han här förfäktade vissa av Rousseaus idéer i Contrat social,
fick han av fakulteten det rådet att taga den revolutionära
avhandlingen tillbaka och i stället försvara några teser. Han
följde rådet och fick därför nöja sig med att bliva juris
licentiat, ej juris doktor. Det kunde ju vara lika bra, ty
av hövlighet titulerades alla licentiater doktorer. Och jurist
tänkte Goethe tydligen aldrig bliva, ehuru han, då han nu
återvände till hemmet, verkligen skaffade sig någon praktik
som advokat, säkerligen mest av hänsyn till fadern. Ty
hans egentliga intressen voro litterära, och redan i decem-
ber 1771 var den första redaktionen av Götz färdig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
