Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Lessing - Minna von Barnhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INNEHÅLLET I MINNA VON BAKNHELM 745
dock vägrat att utbetala detta och dessutom beskyllt honom
för att av staden hava tagit mutor för att ej utpressa ett
högre belopp. Djupt kränkt och ännu lidande av en bles-
syr, hade Tellheim då tagit avsked och tillsammans med
sin trogne kalfaktor Just dragit sig undan till ett oansenligt
värdshus, där han lever i den yttersta nöd. Förut hade
han varit förlovad med en rik fröken Minna von Barnhelm,
men vanärad, som han ansåg sig vara, hade han avbrutit
alla förbindelser med henne. Detta är styckets förhistoria,
som sedermera på ett ypperligt och osökt sätt framlägges
under dramats lopp. 1 första akten få vi dessutom ett nytt
drag av Tellheims ridderlighet. En av hans krigskamrater
hade av honom lånat en större summa, dennes änka in-
finner sig hos Tellheim för att betala denna, men majoren
förklarar allt vara ett misstag : hans döde kamrat var honom
ingenting skyldig. Hans gamle sergeant Werner söker att
förmå honom att såsom lån mottaga en annan summa, men
Tellheim avslår. Emellertid har Minna, som givit sig ut
på upptäcktsfärd efter honom, av.en händelse kommit till
samma värdshus, och därmed börjar den egentliga hand-
lingen. Minna, som äger samma skälmska älskvärdhet som
Marivaux’ unga kvinnor, men mera av hjärta, söker fåfängt
att få Tellheim att uppgiva sin stolthet. Men han äro oböj-
lig: en vanärad, utblottad krympling som han kan ej äkta
en rik arvtagerska. Så hittar den muntra och förslagna
kammarjungfrun på ett litet knep: Minna har blivit arvlös
och är fattig, och nu är Tellheim färdig att räcka henne
sin hand. Minna kan emellertid ej låta bli ett litet skämt,
hon låtsar sig hava ändrat mening, pinar en stund den
olycklige älskaren, men så slutar naturligtvis allt på bästa
sätt. Tellheim får mottaga ett kungligt handbrev, som åter-
skänker honom icke blott den omtvistade summan utan ock
hans heder, och Minna von Barnhelm får sin ridderlige
major.
Ett referat ger naturligtvis en ytterst ofullständig före-
ställning om ett drama, visserligen någon om den här mäster-
ligt uppbyggda handlingen, som hela tiden håller uppmärk-
samheten på spänn, även om man redan från början är viss
om utgången, och som nästan aldrig företer någon död
punkt. Men däremot kan ett referat ej giva någon upp-
fattning av själva stilen, som dock är något så väsentligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
