Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Litteraturen 1750—1770 - Klopstock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
694 MESSIAS
sias är en Gud, och vi ha därför svårt att tro på hans mänsk-
liga kval ; att han dör för att strax därefter stå upp igen,
förefaller oss ju ej såsom något så gripande. Ett dylikt
ämne tillhör i varje fall teologien, icke poesien, och en redo-
görelse för innehållet skulle komma att erinra om ett kapitel
i Norbecks dogmatik. Någon genomförd handling såsom i
Paradise Lost finnes icke. Den första sången börjar vid
Jesu uppstigande på Oljoberget d. v. s. strax före kors-
fästelsen, och sedan släpar sig dikten genom tjugo sånger
fram till himlafärden. Messias själv är en skuggfigur, och
handlingen, där någon dylik förekommer, är ytterst oredig
och dunkel; de partier, där man bäst kan följa Klopstock,
äro de, som direkt äro imiterade från Milton. Den enda
gestalt, som fortfarande kan tilldraga sig en åtminstone
litteraturhistorisk uppmärksamhet, är den fallne ängeln Abdiel
Abbadona, ty i denne tårmilde djävul, som är djupt för-
tvivlad över sitt fall och som åter vill vinna nåd, hava vi
ett uttryck för tidens sentimentalitet, för denna medkänsla
för den “olycklige“, som så ofta möter oss inom dramat
och romanen. Sannolikt voro de partier, i vilka han upp-
träder, de, som mest slogo an på tiden.
Mera till sin fördel är Klopstock enligt min mening i de
bibliska dramer han skrev: Der Tod Adams (1757) Salomo
(1764) och David (1772). Det första är på prosa, de båda
senare på blankvers. Hettner har utan tvivel rätt däri, att
Der Tod Adams är en gråtmild idyll efter mönstret av Gess-
ners. Men Klopstock har här dock gjort ett försök att
skapa ett nytt bibeldrama, och vi skola alltid erinra oss,
att ännu på hans tid spelades sådana stycken som det förut
omtalade Adam och Eva eller Det första människoparets fall.
Och skalden Klopstock kommer här dock fram. Det han i
dramat vill skildra är, huru den naturliga dödens hemskhet
för första gången uppenbarar sig för människan. Inför Adam
träder dödsängeln: “Så säger Han, som av stoft skapade
dig till människa : förrän solen sjunkit bakom cederskogen,
skall du döden dö. Några dina efterkommande skola slumra
in, några dö. Men du skall döden dö. Det skall du, när
jag återkommer, träder på denna klippa och skakar den, så
att den sjunker. Ditt öga skall bliva skumt och ej se, men
ditt öra skall höra dånet från klippan, innan solen sjunker
bak cederskogen.“ “Säg den, som skapat och dömt mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
