- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 5. Upplysningen och förromantiken /
680

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Gottsched och hans tid - Die Bremer Beiträger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

680 SCHLEGEL
moralen, och. utan att vara någon stridens man bidrog han
dock att lösgöra den stora allmänheten från den föregående
tidens sträva ortodoxi. Till Gottsched stod han utan tvivel
i en stor tacksamhetsskuld, ty genom dennes insats var han
redan från början befriad från den Lohensteinska svulsten
och skrev en klar och ren tyska. Likaså har han tagit in-
tryck av århundradets mest uppskattade moralist, av Richard-
son, och Gellerts roman, Leben der schwedischen Gräfinn von
G. (1746) är, efter vad som vanligen anses, ett försök att
efterbilda dennes Pamela. Men försöket visar snarast Gel-
lerts oförmåga som romanförfattare. Pamela var en psyko-
logisk roman med ytterst få händelser. Gellerts däremot
saknar nästan varje spår av psykologi och fylles i stället
av äventyr på äventyr utan all komposition. Mig förefaller
det därför sannolikast, att hans egentliga förebild varit
Defoes äventyrsromaner Den har ej heller brevformen i
Pamela, utan framträder, såsom hos Defoe, såsom en me-
moar. Men hans mest berömda dikter voro hans fabler och
berättelser, som kommo ut 1746—1748, i vilka han röjer
en verkligt fin och älskvärd berättarkonst och där han ej
sällan har lyckats träffa rokokons grace. T. o. m. Fredrik
den store, som ju icke var någon beundrare av tysk poesi,
tyckte icke illa om en av de fabler, som Gellert fick läsa
upp för honom: “Das ist schön, sehr schön. Er hat so was
coulantes in seinem Wesen“. Men i det heia var det nog
detta “coulanta“ i personligheten, som bidrog till dikternas
popularitet, och rent litterärt sett är Johann Elias Schlegel
mera intressant.
Av 1740-talets författare var han nog den mest begå-
vade. Men han blev aldrig det, vartill naturen synes hava
ämnat honom, ty redan vid tjugofem år lämnade han Tysk-
land för att bosätta sig utrikes, och vid trettioett slutade
han sina dagar. Han var nämligen född 1718, fick i bör-
jan av 1743 anställning vid den kursachsiska legationen i
Köpenhamn och avled 1749. Redan på skolbänken började
han att skriva dramer, komedier och tragedier och fortsatte
därmed ända till sin död. Till en början stod han under
Gottscheds inflytande, men då dennes stjärna bleknade, säl-
lade han sig till Die Bremer Beiträger. Annu i det 1743
utgivna fjärde bandet av Gottscheds Deutsche Schaubühne
var han dock medarbetare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 19:04:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/5/0702.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free