Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Gottsched och hans tid - Berlinakademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ö72 LEIBNIZ’ SOCIETÄT
BERLINAKADEMIEN
Gottscheds intressen voro alldeles övervägande estetiska,
och för den egentliga upplysningsrörelsen, som för övrigt
vid hans framträdande ännu ej hade tagit någon starkare
fart, stod han jämförelsevis likgiltig. Men på en annan
väg spred sig denna till Tyskland, ehuru visserligen först
på 1740-talet, genom Fredrik den stores akademi.
Omkring år 1700 var Berlin ännu en ganska liten stad
med ungefär 30,000 invånare. Men egendomligt nog voro
dessa, såsom Harnack uppgiver, till en sjättedel fransmän,
hugenotter, som genom det nantesiska ediktets upphävande
nödgats lämna Frankrike, och bland dem befunno sig flera
betydande vetenskapsmän. Då nu kurfursten Fredrik III
— året därpå Preussens förste konung — år 1700 i Berlin
inrättade en Societät der Wissenschaften, kommo dessa
fransmän att där spela en mycket framstående roll. Idéen
till en dylik societet var Leibniz’, men han hade blott tänkt
sig en naturvetenskaplig institution, och det var kurfursten
själv, som fordrade, att den tillika, såsom den franska
akademien, skulle hava till uppgift att arbeta på det tyska
språkets renhet samt främja forskningar i landets världsliga
och kyrkliga historia. Den tolerans, som kommit fram däri,
att han upplåtit sitt land för reformerta fransmän, röjer
sig ock i stiftelseurkunden, ty enligt denna skulle Societeten
stå öppen också för “Leute von anderen Nationen und
Religionen“. Men först 1711 trädde Societeten i verksamhet,
och olyckligtvis dog konung Fredrik I kort därefter, 1713.
Hans efterträdare, den bekante exercisentusiasten Fredrik
Wilhelm I var ganska likgiltig för litteratur och opraktiska
vetenskaper. I följd härav försjönk Societeten snart i en
stilla lethargi, och först med Fredrik II:s uppstigande på
tronen (1740) kom dess renässans. Konungen synes först
hava tänkt på att upplösa den nu efterblivna Societeten.
De teologiska och kyrkohistoriska frågor, med vilka den
sysselsatte sig, föreföllo honom pedantiska, likaså det språk,
latinet, som där begagnades, och han saknade där den
esprit och den lätta framställning, som han lärt sig att
beundra hos Fontenelles och Voltaires landsmän. Men han
uppgav snart upplösningsplanen och beslöt i stället att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
