Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spaniens och Italiens litteratur under 1700-talet - Italien - Alfieri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALFIERIS BIOGRAFI 63 7
hundradets mest originella personligheter, sällsport individu-
ellt utpräglad, en karaktär, sammansatt av skärande kon-
traster. Ehuru den förste italienske patrioten i modern tid,
var han endast halvitalienare. Han var född i Piemont, som
de. övriga italienarne då — såsom Garnett anmärker — be-
traktade ungefär så, som de egentliga hellenerna betraktade
Makedonien. Hans modersmål var snarare franska, och sina
äldsta stycken nedskrev han först på fransk prosa. När
han vid mogna år kastade sig på litteraturen, ansåg han
sig böra resa till Toscana för att där lära sig en ren ita-
lienska. Och likväl var han mer italienare än någon sam-
tida. Han var en glödande frihetsvän med ett flammande
hat mot “tyranner“, men samtidigt var han en den mest
genomförda fullblodsaristokrat, något av en engelsk lord,
både i liv och uppfattning erinrande om Byron. Voltaire
hade skrivit en tragedi om Brutus. Voltaire och Brutus —
utropade Alfieri — “tiden skall visa, att ett dylikt ämne
passar mig mycket bättre än en plebejisk fransman, som
skriver sig: Voltaire, gentilhomme ordinaire du roi“. Han
hade lätt att förälska sig, hans liv var fyllt av romantiska
äventyr, och hans kärleksförbindelser voro i motsats till
samtidens burna av en stark och verklig lidelse, men i sina
dramer undviker han nästan ständigt de erotiska ämnena
för att i stället teckna andra stora lidelser: frihetskärleken
och patriotismen. Och till sist: han saknade fantasi, natur-
känsla och lyrik, och dock blev han poet — icke någon stor
sådan, men likväl den, som italienarne själva sätta högst av
1700-talets alla författare. Till en del blev han detta tack
vare sitt överkänsliga temperament, sin passionerade natur
och icke minst sin våldsamma energi.
Denna självständighet och denna viljekraft lågo väl i
hans natur, men de stärktes ytterligare genom hans lev-
nadsomständigheter. Han föddes 1749 såsom ättling till en
av Piemonts äldsta grevliga familjer, och redan som späd
blev han faderlös. Någon lärd uppfostran fick han icke, ty
detta ansågs ej passande för en piemontesisk ädling, och
även sedermera delades hans intressen mellan litteraturen och
ridsporten. Då han blivit nio år, skickades han till militär-
akademien i Turin, där emellertid hans lärda mödor in-
skränkte sig till ett studium av Vergilius och Cornelius
Nepos. Vid blott fjorton år blev han enligt piemontesisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
