Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Rousseau - La nouvelle Héloïse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
586 GREVINNAN’ D’HOUDETOT
till grevinnan d’Houdetot, med vilken han nu gjorde bekant-
skap. Hon var svägerska till madame d’Epinay, var långt
ifrån vacker, men hade en utsökt grace och även en fin
intelligens. Vid unga år hade hon blivit gift, men enligt
Rousseau var hennes man en föga älskvärd person, spelare
och krångelmakare, och hon hade därför etablerat en öm
förbindelse med madame du Châtelets forne älskare, Saint-
Lambert, vars litteraturhistoriska ryktbarhet vida mindre
vilar på hans årstidsdikt, Les Saisons, än därpå, att han
på erotikens fält besegrat både Voltaire och Rousseau. Denna
förbindelse bedömer Rousseau mycket milt. Saint-Lambert
hade “ dygder och talanger. Om man med hänsyn till tidens
seder har rätt att ursäkta något, så kan man det utan tvivel,
då det gäller en böjelse, som renats genom sin långvarighet
och som befästats genom en ömsesidig aktning.“ Madame
d’Houdetot började nu att följa Rousseau på hans vandringar
i den vackra skogen, ledsnade icke, såsom den stackars
Thérèse, på att höra honom tala, och nu flammade Rousseau
upp. “Hon kom, jag såg henne, jag var redan rusig av
en kärlek utan något föremål, detta rus bländade mina ögon,
och hon blev föremålet. Min Julie såg jag i madame d’Hou-
detot, och snart såg jag blott madame d’Houdetot, men ut-
rustad med alla de fullkomligheter, med vilka jag velat
smycka mitt hjärtas avgud. Såsom en passionerad älskarinna
talade hon till mig om Saint-Lambert. Men, smittsamma
kraft hos kärleken! När jag lyssnade till henne, kände rnig
nära henne, greps jag av en ljuv darrning, som jag förut
aldrig erfarit inför någon.“ Så gjorde han henne sin kär-
leksförklaring. Hui’ Rousseau själv tänkt sig saken, framgår
ej rätt klart av hans Confessions. Att greve d’Houdetot
här ej alls skulle komma i fråga, är tydligt, men Saint-
Lambert? Rousseau bedyrar hela tiden sin vänskap för
honom och säger sig ej vilja uttränga honom ur Madame
d’Houdetots hjärta. Skulle han hava tänkt sig ett ménage
à trois? Av romanen att döma synes han hava varit inne
på den tankegången. Och början var icke alldeles nedslå-
ende. Madame d’Houdetot, som sedan sex månader var en-
sam, utan vare sig man eller älskare, avvisade honom vis-
serligen, bedyrade sin kärlek till Saint-Lambert, men bröt
ej med sin nye beundrare. En afton var Rousseau hos
henne, och “sedan vi souperat tillsammans, gingo vi ut i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
