Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Rousseau - Rousseaus liv före 1749
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 64 THÉRÈSE LE VASSEUR
hade mer än 900 francs om året, kunde det icke. I ett
brev till en av sina beskyddarinnor kommer han med ett
försvar, som om det än ej kan gälla inför vår tids humani-
tära uppfattning, likväl innehåller åtskilligt tänkvärt. Hur
skulle jag — skriver han — kunna föda en familj? Och
skulle jag i mitt kyffe få någon ro till ett för min ekonomi
nödvändigt författarskap, så vida jag stördes av skrikande
barnungar? Men — säger ni — man äger ej rätt att skaffa
barn till världen, så vida man ej kan livnära dem. Förlåt
mig, Madame, naturen har hos oss inlagt den driften, därför
att naturen alstrar så mycket, att hela världen därav kan
få föda. Men det är de rike, det är ert stånd, som från
mitt stjäl mina barns bröd. På hittebarnshuset få barnen
visserligen icke någon fin uppfostran. De utdanas ej till
herrar, men till bönder och arbetare. Och i denna upp-
fostran ser jag intet, som jag ej själv skulle vilja välja för
mina barn. De behöva varken lära sig att dansa eller att
rida. Jag vill varken göra dem till författare eller ämbets-
män, jag vill inte, att de skola lära sig att bruka pennan,
men plogen, filen och hammaren, ty de äro medlen för ett
sunt, arbetsamt och oskyldigt liv. Med en dylik uppfostran
bli de säkert lyckligare än sin far.
Jag vill visst icke påstå, att detta var det enda motivet
tiU Housseaus handlingssätt — människorna handla vanligen
efter många, mycket komplicerade motiv. Icke ens att det
var det huvudsakliga. Men den ståndpunkt, han här söker
göra gällande, stämmer i varje fall med den, som han sam-
tidigt intog i sin första Discours, och måhända var det också
denna förkärlek för “naturen“ i dess motsats till kulturen,
som kom honom att fästa sig vid Thérèse Le Vasseur. Hon
var — skriver Gerhard Gran, som framhåller detta — “en
folkets dotter, i henne fann han, med rätt eller orätt, en
motsats till det Paris och den mondäna värld, han av mer
eller mindre djupt liggande grunder vid denna tid begynte
att genomskåda och hata. Hon var för honom mitt i Paris
ett stycke natur och ett stycke lantliv, dit han kunde rädda
sig och finna något av de ursprungliga glädjekällor, han
längtade efter“.
Med denna förbindelse, som således djupt kom att ingripa
i hans liv, var hans långa utbildningstid avslutad, och nu
skedde det stora genombrottet, då han med ens framträdde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
