Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - André Chénier och lyriken - André Chénier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
542 CHÉNIEES BIOOEAFI
serna och begravningsskicken. André Chénier hade således
helleniskt blod i sina ådror, men några intryck av den
grekiska naturen fick han knappt mottaga, ty då han var
blott tre år gammal, flyttade familjen tillbaka till Frankrike,
och till det egentliga Grekland kom han aldrig. Det enda
grekiska landskap, han fick se, var Neapeltrakten, dit han
på 1780-talet kom på en resa.
Det var meningen, att han skulle bliva militär, men härpå
ledsnade han genast i början, och ej heller diplomatien
roade honom; 1787 hade han nämligen anställts vid den
franska legationen i London. Han var poet och intet annat.
Men då revolutionen utbröt i Frankrike, skyndade han (1790)
tillbaka till Paris, ty han var, liksom hela den tidens ung-
dom, livligt politiskt intresserad, religiöst radikal, anhängare
av Buffons panteism, fylld av revolutionens svärmeri för
frihet, jämlikhet och broderskap. Men någon praktisk poli-
tiker var han icke, utan en idealt anlagd drömmare, som
därför genast från början kom i oppositionen. I den i
augusti 1790 utgivna ströskriften Avis au Peuple français
förfäktade han den åsikten, att nu var den franska revolu-
tionen avslutad: den godtyckliga envåldsmakten var avskaffad
och ersatt av lagen; det gällde därför nu blott att under
fred och endräkt skörda revolutionens frukter. I en något
uppstyltad dikt, Le Jeu de Paume, hyllade han ock det
högtidliga ögonblick, då nationalförsamlingen i bollhuset i
Versailles avlade ed på att icke skiljas, förr än den givit
Frankrike ny författning. Han kunde ock godkänna kon-
stitutionen av den 1 oktober 1791, men längre åt vänster
ville han icke gå. Denna författning blev emellertid blott
av kort varaktighet, och i den nya lagstiftande församlingen
fingo jakobinerna snart överhanden. I en serie artiklar
under 1792, införda i Journal de Paris, bekämpade Chénier
dem, men måste tidigt på hösten såsom misstänkt fly från
Paris, undgick därigenom visserligen “septembermorden“,
men var för framtiden en “märkt“ man. Från politiken
drog han sig nu alldeles tillbaka, uppfylld av vämjelse över
de blodsorgier, till vilka den frihet urartat, för vilken han
svärmat. I stället ägnade han sig uteslutande åt diktkonsten,
som alltid varit hans livs egentliga intresse, och det var
under denna tid, som hans mest fulländade dikter sågo
dagen. Tyvärr blev denna period i hans liv icke lång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
