Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Encyklopedien och encyklopedisterna - Encyklopedien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 7 4 ENCYKLOPEDIENS TENDENS
också ut i en hymn till det förnuftets århundrade, som grytt
och som inletts av Locke och Newton. Filosofien har nu
begränsats till en “vetenskap om nyttiga saker“ och meta-
fysiken till “experimentell fysik om själen“, utan att D’Alem-
bert därför säger sig vilja förneka religionens “nytta“ för
samhället. Men den uppenbarade religionen innehåller ju
icke mycket: “några trossanningar, ett litet antal praktiska
föreskrifter“ — det är allt. För övrigt — tillägger han —
en religion må vara hur orimlig som helst, så avse filoso-
ferna icke att förstöra den. Det enda de fordra är att av
regeringen erhålla den tankefrihet, som är nödvändig för
all sann filosofi.
Encyklopediens utgivare förbundo sig således halvt om
halvt att respektera statsreligionen, men till ersättning ford-
rade de full yttrandefrihet. Huru dessa båda punkter skulle
kunna förenas, lämnades emellertid tills vidare oavgjort.
Artiklarna voro signerade av de respektive författarna,
och till en början kunde Encyklopedien ståta med en ganska
lysande stab av medarbetare — Buffon, Montesquieu, Vol-
taire, Marmontel, Quesnay, Turgot, Rousseau, Saint-Lambert,
Holbach m. fl. Men efter någon tid drog sig, som vi strax
skola se, en stor del av dem tillbaka, förskräckta över den
radikala utveckling, som Encyklopedien tog, och redan från
början författades de flesta artiklarna av tämligen sekundära
litteratörer — de fingo även mycket klent betalt, och de
flesta skrevo av intresse för saken. Till det yttre svarade
varje författare för sin artikel, och Diderot hade för de
teologiska artiklarna visat sig angelägen att få några av
Sorbonnes teologer till medarbetare, visserligen de mest
radikala. Men mot deras meningar förstod han att skaffa
ett motgift, och i andra artiklar, till vilka hänvisades, lade
han in en vederläggning av de satser, som förkunnats i de
förra. Och vad kunde man hava att invända mot de långa
och många referaten av de engelska deisternas åsikter i alla
möjliga ämnen? De meddelades ju utan något gillande,
visserligen heller icke med något ogillande. I artikeln En-
cyklopedie är Diderot mycket öppenhjärtig rörande sina
redaktionsprinciper: “Så snart en nationell fördom framträder
med anspråk på respekt, måste artikelförfattaren framlägga
den vördnadsfullt och med hela dess cortège av sannolikhet
och förförande behag, men förstå att samtidigt kasta smuts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
