Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Inledning - Salongerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MADAME NEGREE 465
snäll, korrekt och hygglig schweizisk prästdotter, betydligt
“tilltäppt ovantill“, men med ett brinnande begär att göra
sig gällande i den parisiska societeten, och tack vare man-
nens, den bekante bankirens, rikedom lyckades detta också
— till en del. Hon samlade verkligen modeförfattarna i
sin salong, men själv angav hon där ingalunda tonen och
bibehöll också trots sitt otrogna umgänge sin fäderneärvda
religion. För övrigt var hon blott ett eko av vad, som
sades, men lade mycket noga på minnet, vad hon under
dagens lopp skulle yttra och göra; så t. ex. antecknade hon
i sin dagbok: “Beröm M. Thomas för hans sång till Frank-
rike i poemet till Peter den store“. Hennes salong bör
således hava givit det yppersta stoff för en komediför-
fattare.
Men även denna hade samma betydelse som de andras:
att angiva tonen inom den litterära världen. När en ny
pjes spelades — berättar en samtida — “gjorde man visit
hos madame Geoffrin, madame Necker och mademoiselle de
1’Espinasse, och det, som då sades om den av Diderot,
D’Alembert, Marmontel eller Thomas, det lade man märke
till. Andra visiter gjordes samma afton, och så träffades
åtminstone en sextio personer, för vilka samma omdöme
upprepades. Dessa sextio personer upprepade i sin ordning
samma sak, och resultatet var, att följande dag gavs och
fastslogs denna dom av hela Paris“. De litterära salongerna
hade således samma opinionsbildande förmåga som våra tid-
ningar, och det var tack vare dem, som encyklopedismens
idéer spriddes till hela den bildade klassen i Frankrike.
Men den rent litterära salongen tillhör blott 1’ancieii
régime. Före 1789 — skriva bröderna Goncourt, från vilka
jag lånar denna skildring — hade man i salongerna föga
sysselsatt sig med statens affärer; en hovskandal, en anekdot
om den sista ministerns avsked eller om favoritens fram-
gångar, det var allt; men för övrigt hade statsaffärerna
betraktats såsom odelat ledsamma, och de, som sutto inne
med den äkta franska konsten att kåsera, hade mycket ro-
ligare saker än så att tala om. Men 1789 är gränsåret,
då 1700-talet sjunker i sin grav och ett nytt sekel börjar.
Versailles upphör att angiva tonen, och det blir Paris,
som träder i dess ställe. Salongerna forma sig efter den
nya modellen. De befria sig från de sista av Hotel de
Schürft. Allmän litteraturhistoria. V. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
