Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Den engelska förromantiken - Gray
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN NOBDISKA RENÄSSANSEN 423
punkt, var den lärde engelsmannen George Hickes (Hicke-
sius), till vars Institutiones Grammaticæ Anglosaxonicæ et
Moeso-gothicæ (1689) fogats en även sedermera omtyckt
isländsk grammatika av Runolphus Jonas jämte en kort is-
ländsk ordbok. I Hickes’ 1703 utgivna Thesaurus intogs
vidare Hervors besvärjelsesång jämte en engelsk prosaöver-
sättning, och redan förut hade Swifts lärde patronus, Sir
William Temple, visserligen blott på latin, i en Essay on
heroic vertue citerat två strofer ur Krákumál, som han läst i
01. Wormius Runir (1651). I lärda kretsar var således
uppmärksamheten riktad på den isländska litteraturen, och
en universitetsman som Gray hade, som man härav finner,
till sitt förfogande de hjälpmedel, som behövdes för ett stu-
dium av isländsk diktning. Därmed hade han tydligen börjat,
redan innan det arbete utkom, som framför allt gav väckel-
sen till den fornnordiska litteraturens renässans. Detta var
författat av en schweizare, Paul Henri Mallet, som 1752
anställts såsom professor i fransk litteratur i Köpenhamn.
1755 utgav han Introduction à l’histoire de Dannemarc samt
året därpå en fortsättning : Monuments de la mythologie et
de la poésie des celtes et particulièrement des anciens Scandi-
naves. Dessa arbeten fingo en ingripande betydelse. I det
förra tillämpar han med verklig talang Montesquieus miljö-
teori på de gamla nordborna och får med ledning därav
fram folklynnet hos dem, deras vilda stridslystnad, deras
okänslighet för smärtan, deras tro på en krigarhimmel, deras
enkla seder, deras ärlighet o. s. v. Kriget var för dem allt.
För vetenskap och kultur hade de ej sinne, och även kär-
leken betydde för dem litet. Kvinnorna fingo därför hos
dem en friare ställning, och Mallet ser häri ett frö till medel-
tidens chevalerie. Ur samma förutsättningar söker han för-
klara nordbornas insats i historien, folkvandringen och vikinga-
tågen. Till sist visar han överensstämmelsen mellan detta
folklynne och den fornnordiska diktningen och religionen,
vilket kapitel han vidare utför i det andra arbetet, där han
också ger prosaöversättningar av en del av Snorreeddan samt
av Voluspå och Hávamál, Ragnar Lodbroks dödssång, Håko-
narmål, Harald Hårdrådes kärlekssång samt en mycket dubiös
svensk folkvisa — en barbarisk, primitiv poesi, som stod i
den mest skärande motsats till Racines, Popes och Voltaires.
Denna diktning hade förut icke kunnat inspirera ens de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
