Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Den engelska förromantiken - Young
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOSEPH WARTON 409
känsla för den djupa artskillnaden mellan natursnillet och
skalder som Vergilius och Pope. Längre har därför Joseph
Warton kommit, ehuru kritiken även hos honom ännu fram-
träder ytterst försynt i hans Essay on the Genius and
Writings of Pope, vars första band utkom 1756, således
tolv år efter Popes död, medan denne ännu stod på höjden
av sitt rykte. Warton sätter också Pope mycket högt,
visserligen efter Shakspere, Spenser och Milton, men dock
närmast den senare, och Queen Anne-perioden är fortfarande
för honom den engelska litteraturens storhetstid. Men hela
hans uppfattning av diktkonsten avviker från klassicitetens
och upplysningens: “Det sublima och det patetiska äro
huvudnerverna i all äkta poesi. Men var finnes detta
överjordiskt sublima hos Pope?“ Han är en stor moralisk,
didaktisk och satirisk poet, “men ett klart huvud och ett
skarpt förstånd äro ej nog att skapa en poet. De mest
noggranna iakttagelser av det mänskliga livet, uttryckta
med den yttersta elegans och korthet, äro moralitet, men
icke poesi“. Hans Pastorals ge oss ingen ny bild av na-
turen, och hans Windsor Forest saknar lokalfärg, och högre
sätter Warton därför Thomsons naturbeskrivningar, där man
ofta möter vilt romantiska bilder, som erinra om Salvator
Rosa. Det väsentliga för en skald är hans glödande in-
billningskraft.
Tre år efter Wartons bok följde Youngs Conjectures on
original Composition, där den nya, romantiska uppfattningen
av skalden och diktkonsten ännu mera medvetet framlägges.
Denna uppfattning har, såsom von Stein och Lamm fram-
hållit, en mystisk-religiös grundton i motsats till den äldre
estetiken, som vilat på Descartes’ rationalism. Snillet är
något gudomligt: “En helig gud bor inom oss, säger Seneca.
Denna Gud inom oss är vad den moraliska världen beträffar
samvetet, inom den intellektuella snillet. Utan hjälp av
den lärdes regler kan snillet leda oss rätt inom diktningen,
liksom samvetet leder oss rätt i livet utan hjälp av landets
lagar“. Skalden skall därför följa sin egen andes maning,
icke imitera andra, icke ens antikens författare, ehuru dessa
visserligen bildat sig efter naturen. Ty göra vi det, komma
vi att blott i andra hand återgiva naturen, i stället för att,
liksom de, göra det i första hand. Tvärtom: ju mindre vi
efterhärma antiken, dess närmare komma vi den — således
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
