Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Den engelska förromantiken - Young
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADDISONS SPECTATOBSUPPSATS 407
heten, ty denna verkade tydligen nästan såsom en narkos,
denna djupa livsleda, som Fontenelle, Chaulieu och Voltaire
aldrig erfarit, men som sedan skulle bliva den tidigare
romantiska generationens, Werthers och hans samtidas, arv.
Men ännu mera greps man av den oändlighetskänsla, som
trots allt dock fyller Youngs dikt. Ty han är icke en
deist, som med förståndet bevisar Guds existens och nöjer
sig med denna erövring, utan en mystiker och drömmare,
som med hela sin känsla går upp i den Allsmäktige. Och
genom denna, den nyvaknade känslans religiositet kom
Youngs dikt att bliva en bland utgångspunkterna för den
gryende romantikens reaktion mot upplysningens förstånds-
bildning.
I sitt så uppslagsrika arbete Upplysningens romantik har
Martin Lamm påpekat, att bakom Night-Thoughts ligger
även en ny uppfattning av geniet. Skalden, som försmår
all pedantisk disposition, och blott följer sin känslas skift-
ningar, hade hos Young vuxit till något högre, än han
förut varit, en siare, som gav ett uttryck åt det kval, som
trycker oss alla, och just därigenom att han känner det och
tolkar det för oss, kan befria oss från dess förkrossande
tyngd. Den diktare — fortsätter Martin Lamm — “som
på detta sätt själv förkroppsligade en ny, romantisk skaldetyp,
var ju också den, som först förkunnade den tes om geniets
frihet och originalitetens betydelse, som skulle bli Sturm-
und Drang-periodens fältrop och under nyromantiken upp-
höjas till obestridd dogm.“ Det avsedda arbetet är Conjec-
tures on original composition, som trycktes 1759 — då
författaren redan var en sjuttioåtta års man.
Denna skrift är onekligen högst betydande såsom det
första, fullt medvetna angreppet på klassicitetens och upp-
lysningens estetiska huvudsats: om den nya diktningens
förhållande till antiken och till naturen. Alldeles utan
föregångare var Young här icke. Redan litteraturen under
Queen Anne, ännu mera den senare romanen, företedde ju
genom sin borgerliga realism ett avvikande skaplynne mot
klassiciteten, likaså det borgerliga sorgespelet, och i Shaftes-
burys förut omtalade satser om skalden såsom det själv-
ständigt skapande snillet låg ett starkt ferment till en ny
syn på diktningen. Tendenser mot ett nytt ideal kunna
ock spåras hos Addison i den betydelse, som han tillpiäter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
