Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Roman och drama - Smollet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 0 RODERICK RANDOM
fram på egen hand. De träffas åter i Boulogne, och Bow-
ling är närvarande vid prästens omvändelseförsök. Då denne
frågar, vad Bowling kunde hava att invända mot hans skäl,
tar kaptenen snuggan ur mun och svarar: “Vad mig be-
träffar har jag visst ingenting att invända mot vad ni sagt.
Det må vara sant eller falskt, men jag lägger mig inte i
andras affärer. Kanonieren ska bli vid sin kanonviska och
styrmannen vid sitt roder, som ordspråket säger. Jag håller
inte på någon annan trosbekännelse än kompassen och gör
mot var man, vad jag vill, att han skall göra mot mig.
Så trotsar jag påven, djävulen och pretendenten, och i den
tron hoppas jag bli salig som en annan“. Hur många
gånger har icke sedermera denna sjömanstyp vänt tillbaka
inom litteraturen!
En annan präktig typ är den hederlige och hurtige båts-
mannen Jack Rattlin, likaså fältskären Morgan, en bland
de ytterst få humoristiska gestalterna hos Smollet, och ännu
några andra. Men dessa verkligt studerade gestalter äro
jämförelsevis få, och de tillhöra alla samma kategori: de äro
obildade, män av folket. Och när Smollet avlägsnar sig
från denna krets, är han icke lyckad. Vi behöva blott
taga hjälten själv. Att Smollet här icke vill teckna en
person, som var avsedd att väcka vår indignation, är tydligt
både därav, att det går Roderick Random väl och att hans
levnadslopp i det hela sammanfaller med Smollets eget.
Men Roderick Random är till ytterlighet brutal, hans ero-
tiska äventyr sakna varje skymt av idealitet och stå nästan
på gränsen till våldtäkt, han lever på spel, söker sin lycka
som äktenskapssvindlare, är t. o. m. ren bedragare och gör
sig ej det ringaste samvete av att driva slavhandel. Att
han med dessa högst väsentliga reduktioner kan sägas äga
en viss råbarkad dygd, må vara sant, men det är dock en
himmelsvid skillnad mellan honom och Tom Jones, och
Thackeray, som sedan i sin roman Barry Lyndon tog upp
samma typ som Roderick Random, gjorde Barry Lyndon
till en ren skurk. Smollets roman visar därför kanske
bäst, att Wycherleys världsåskådning ännu levde kvar med
ett ganska friskt liv.
Men av det samtida England — visserligen blott draggens
England — ger Smollet en beskrivning, som i åskådlighet
och hemskhet knappt överträffats av någon annan författare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
