Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Roman och drama - Fielding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352 AMELIA
plikt, utan i stället följer han blott sin sunda natur, sitt
“goda hjärta“. Fielding själv har visserligen en känsla av,
att detta kan gå för långt. Då Tom ber om förlåtelse för
Blifil, yttrar Allworthy: “Denna beskedlighet går för långt.
Dylik missriktad barmhärtighet är icke blott svaghet, utan
gränsar till orättfärdighet och är till verklig skada för sam-
hället, då den uppmuntrar lasten.“ Men det kan ej nekas,
att denna missriktade barmhärtighet snarast hade Fieldings
sympatier, och “det goda hjärtat“ tillmätes här samma be-
tydelse som i Nivelle de la Chaussées samtida lustspel.
Då Tom Jones kom ut, var Fielding blott en fyrtiotvå
års man. Men han var redan bruten — ej av ett utsvä-
vande liv, såsom hans äldre biografer trodde, därvid delvis
missledda av hans roman Amelia, i vars hjälte man, alldeles
orätt, förmenade, att Fielding givit ett självporträtt. I
verkligheten tyckes Fielding hava levat ett fullt aktnings-
värt liv, och det var gikten, som i främsta rummet bröt
hans krafter. Och därnäst arbetet. Ty Fielding var, såsom
hans senaste biograf visat, en bland Englands mest nitiska
domare, kraftfull, ehuru på samma gång fylld av en modern
humanitet och omutligt redbar. Men det stränga arbetet
inverkade icke blott på hans hälsa, utan ock på hans lynne,
och i den roman, Amelia, som han gav ut i slutet av 1751,
har det glada skrattet i Joseph Andrews och Tom Jones
tystnat. Bakgrunden till romanen utgöres av livet i det
distrikt, där Fielding var fredsdomare, och han målar där
den förfärande rättslöshet, som rådde i den tidens England,
de grymma, inhumana lagarna, genom vilka de fattige voro
så gott som värnlösa, beroende av mutbara domare och
rättstjänare, och där därför det sedliga förfallet var fruk-
tansvärt. Huvudpersonerna äro kapten Booth och hans
hustru Amelia, och med en viss rätt kan man säga, att
Fielding här skildrat Tom Jones och Sophia Western, för-
satta i en annan livsmiljö. Booth är en svag, lättsinnig
man, som dukar under för frestelserna, men som i grunden
icke är fördärvad, utan liksom Tom Jones har ett “gott
hjärta“. Hans fel härledas dock här, åtminstone delvis, ur
en falsk teori. Han hade läst Mandevilles Bifabel och tagit
intryck av denna, blivit likgiltig för de kristna troslärorna
och kommit till den övertygelsen, att människorna, huru
mycket de än sade sig handla av religiösa och moraliska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
