Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Voltaire och Montesquieu - Voltaires teologi och filosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DICTIONNAIRE PHILOSOPHIQUE 287
VOLTAIRES TEOLOGI OCH FILOSOFI
En man med Voltaires begåvning och andliga mottaglig-
het har naturligtvis i viss mån utvecklats under hela sitt
liv. Han tog intryck av Chaulieu och libertinerna i Temple,
av engelsk litteratur och engelsk uppfattning, av markisinnan
du Châtelet, av Fredrik den store och icke minst av en-
cyklopedisterna. Men i grunden förblev hans syn på livet
i det hela märkvärdigt oförändrad. Visserligen kan man
säga, att en brytning inträder omkring 1750, men denna
berör endast hans förhållande till och inverkan på publiken.
Före denna tid hade Voltaire egentligen endast framträtt
såsom en skönlitterär författare. Han var bekant för sina
dramer, för Henriaden, några lärodikter, Histoire de Charles
XII o. s. v., i vilka hans radikalism visserligen redan skymtar
fram. Men ännu hade han icke gått till något öppet angrepp.
Det enda undantaget är hans Lettres sur les anglais, och
även där är han ännu jämförelsevis moderat; la Pucelle
hade han väl skrivit, men icke publicerat. Först när en-
cyklopedisterna vid århundradets mitt skjutit den första
breschen, trädde även Voltaire fram med en följd av arbe-
ten, som särskilt riktade sig mot kyrkan. Men det var
knappt några nya idéer, han i dem framlade; han hade
hyst dem ända sedan ungdomen, och det nya låg blott däri,
att han nu gav ut dem i tryck. Dessa arbeten äro många.
Hit höra hans Sur le Désastre de Lisbonne, de nyss om-
talade romanerna, Sermon des cinquante m. fl. men fram-
för allt hans Dictionnaire philosophique portatif, vars första
upplaga utkom 1764, ehuru Voltaire redan 1751 påbörjat
dessa essayer. Såsom polemiskt specimen är detta ett rent
mästerverk. Förebilden var i viss mån Bayles Dictionnaire,
men Voltaire har fullkomligt befriat sig från Bayles lär-
domstyngd, hans oreda och även hans försiktighet. Han
hånar här öppet ned den kristna religionen, han är kvick,
elak, lärd, men på samma gång så populär, att vem som
helst kan följa med honom i hans argumentering. Det hela
är närmast en samling spirituella kåserier. Få arbeten hava
därför så mycket bidragit att sprida upplysningens idéer
som denna “handbok i otro“. I det avseendet torde
Voltaire hava gjort mera än den något äldre, allvarligare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
