Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Komedien - Destouches
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LE GLORIEUX 2 1 5
till godo med den blivande svärfaderns simpla fasoner, att
han inför denne ljuger om sina många slott och sin rike
och förnäme far. Men allra värst är just hans förhållande
till fadern. Denne är fattig och har, ehuru av hög börd
och fordom rik, råkat i olycka. Och nu blyges Tufière för
honom. Då Lisimon — den tillämnade svärfadern — frågar,
vem den fattige gubbe är, som han finner i Tufières rum,
svarar denne förvirrad: min intendent. Han är således en så
stor lump, som man gärna kan tänka sig och dessutom en
stor narr. Huru en fin, ädelsinnad ung dam som Isabelle
kunnat förälska sig i honom, hör till styckets gåtor.
Men även här är upplösningen densamma som i Le Philo-
sophe marié. Då äktenskapskontraktet skall undertecknas,
infinner sig fadern, yppar hemligheten om deras släktskap
och hotar den onaturlige sonen, som fortfarande ej vill
kännas vid honom, med sin förbannelse:
Redoute mon courroux,
Ma malediction, ou tombe à mes genoux!
Och nu sker omslaget: den högfärdiges omvändelse. Sonen
störtar ned för faderns fötter:
Je ne puis résister à ce ton respectable,
Oui, je suis votre fils et vous êtes mon père,
Rendez votre tendresse à ce retour sincère.
Men belöningen för denna hastigt påkomna ånger uteblir
icke. Fadern har blott velat pröva honom, han har just
återfått sin rang och sina rikedomar, och Tufière, som nu
får den sköna Isabelle till hustru, blir arvtagare både till
faderns och svärfaderns rikedomar. Hög börd hade han
redan förut, och det förefaller således, som om Destouches
givit honom allt, som behöves för en än större högfärd.
Men enligt författaren är han botad. Och till sist ursäktar
fadern det hela:
Mon fils est glorieux, mais il a le coeur bon.
Cela répare tout.
Detta goda hjärta har man visserligen icke förut kunnat
upptäcka. Men frasen är karaktäristisk för den nya este-
tiska smak, som nu höll på att arbeta sig fram. Ty här
få vi första gången inom dramat höra om detta “ömma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
