Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Komedien - Marivaux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2 08 MARIVAUX SOM KOMEDIFÖRFATTARE
äro också hos Marivaux hjältarna nästan blott kvinnor, lik-
som hos Racine rör sig allt om de erotiska problemen, och
även byggnaden företer vissa likheter. På själva den yttre
handlingen, intrigen, lägges ingen vikt, utan handlingen
försiggår liksom i Racines tragedier inom själslivet. På tal
om Racine yttrade jag: vanligen är hela förberedelsen gjord
redan i den första scenen. Där framlägges situationen, och
frågan är sedan, huru karaktärerna skola reagera mot denna.
När denna reaktion inträtt, uppstår stundom en ny, ändrad
situation och så karaktärernas reaktion mot denna, varefter
katastrofen följer. Men ungefär på detta sätt äro även
Marivaux’ lustspel byggda — vi behöva blott ur denna
synpunkt observera de nyss refererade.
Men å den andra sidan innebär jämförelsen med Racine
en överdrift. Någon första rangens konstnär som Racine
var Marivaux icke. Han var en graciös, elegant miniatyr-
målare, som kunde åstadkomma förtjusande rokokobilder.
Men för den stora, allt förtärande lidelsen ryggade han till-
baka. Han tecknar den första, gryende, halvt omedvetna
böjelsen, och så snart denna växer till verklig kärlek, slu-
tar Marivaux. Ty den — Eros-Thanatos — kan han icke
teckna, utan han roar sig blott med att på papperet skissera
dessa vingade, skälmska amoriner, som på lek skjuta av
sina pilar mot människobarnen.
Han är i viss mån en arvtagare till preciösernas tid, men
en arvtagare, som av klassiciteten lärt sig att vara natur-
lig, på samma gång han fortfarande var preciös. Hans
språk erinrar alls intet om de cirklade vändningarna i Le
grand Cyrus; man stöter aldrig på någon onatur, någon
bombast, men å den andra sidan tala Marivaux’ figurer
dock knappast såsom människor i det dagliga livet, utan
äro onekligen av en finare materia, hava mera grace och
mera esprit, än som tyvärr vanligen bestås oss. Även hans
erotik har ett stänk av preciösernas kärlekskonst, och i
hans lustspel genomvandrar man på nytt Madeleine de Scu-
dérys Pays du Tendre, även om orterna Soupirs, Billets Doux
etc. hos Marivaux fått ett mera verklighetstroget utseende.
Han är preciös slutligen i valet av den krets, inom vilken
hans lustspel röra sig. Denna är exklusivt aristokratisk,
består av idel markiser, chevalierer, grevar och grevinnor,
någon enstaka gång av en individ ur den högre borgar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
