Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Komedien - Le Sage - Marivaux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 TUKCABET
tyvärr ej att neka. Madame Turcaret har kommit till Paris
dels för att pressa ut pensionen ur mannen, dels för att
obesvärat få njuta av huvudstadens nöjen, och i det syftet
har hon lagt sig till med grevinnetiteln. Men innan hon
hunnit avlägsna sig, kommer Turcaret själv, och nu får man
en stor familjescen — bror och syster, man och hustru.
“Och ni ■— utropar baronessan — som påstod, att ni var
änkling!“ Turcaret, eljes så fräck, förlorar alldeles fattningen:
“Jag hade trott. .. det vill säga, då jag lät er tro ... då
jag trodde, att jag var änkling . . ., så trodde jag. . . att
ni skulle tro, att jag inte hade någon hustru. . .“
Ur sitt bryderi och från markisens speglosor befrias han
dock därigenom, att polisen infinner sig och häktar honom
för det sista skälmstycke, han begått. Över bristen på
livlig handling kan man således ej klaga, komedien har
farsens rörlighet och fart, men i motsats till denna utvecklar
sig handlingen fullt naturligt ur karaktärerna. Teckningen
av dem är också det väsentliga. Det är 1600-talets skarpa
psykologi, som här lever kvar, men i det nya århundradets
starkt realistiska form. Och därtill fylles hela dramat av
ett glödande moraliskt patos, som övergår det i Tartuffe.
Turcaret fullkomligt piskas under hela dramat, han slcall
ruineras, göras så ömklig, att han bör väcka medlidande
t. o. m. hos sin hustru. I bitterhet erinrar denna samhälls-
satir om engelsmännens, om Swifts och Ben Jonsons, och
knappt någon annan fransman är i detta fall Le Sages like.
Och likväl är det hela gnistrande roligt!
Tyvärr blev Turcaret hans sista insats i det stora dramat.
Just med anledning av detta stridbara lustspel råkade han
i tvist med aktörerna vid Comédie française och övergick
därför från denna teater till Opéra Comique, vars repertoar
han under en längre tid fyllde. Men någon större betydelse
äga dessa stycken icke.
MARIVAUX.
Ännu en ny skiftning i det franska lustspelet möter oss
i Marivaux’ rokokokomedier. Rokokon är inom litteraturen
en form av barocken. Vi hava iakttagit den redan hos
Voiture, i smaken för bagatellen och i det glada, men på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
