Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Romanen - Marivaux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 LE PAYSAN PARVENU
och blodet steg mig åt huvudet. Ätt blott behöva sträcka
ut handen efter lyckan“. Men likväl säger han efter något
betänkande nej: “sätt er i mitt ställe. Jag är en fattig karl,
men tror ni, att en fattig karl vill bli hanrej? I vår by har
man för vana att bara gifta sig med dem, som äro jung-
frur. Så var min mor, min mormor och hela raden uppåt“.
Då det gäller mannens äktenskapliga trohet, har han där-
emot ej samma stränga moral, och alldeles samtidigt med det
att han skall gifta sig med Mademoiselle Habert, gör han
upp med Madame de Ferval att bli hennes älskare utan att
därvid känna den ringaste samvetsförebråelse. Likväl gör
man honom orätt, om man här tillägger honom uteslutande
ekonomiska motiv. Ty han var icke girig, ej heller särskilt
sensuell. Vid sin hustru var han verkligen fästad. Hon var
visserligen till åren, men hon såg ännu ganska bra ut, hon
tillhörde en högre samhällsklass, och detta smickrade Jacobs
fåfänga, hon hade från bonde gjort honom till herreman,
och för det var han henne uppriktigt tacksam. Till sist var
han ingalunda känslolös för den ömhet, den hängivenhet och
den kärlek, hon visade honom. Men för allt detta ansåg han
sig hava givit en ersättning genom den sena äktenskapliga
lycka, han skänkt sin hustru, och till någon trohet kände
han sig ej förpliktad. Vi voro således gifta — skriver han
sedan om sina intryck strax efter bröllopsnatten. “Jag har
sett många kärleksförbindelser i mitt liv, många sätt att
säga och visa, att man älskar, men något liknande min
hustrus kärlek har jag icke sett. Även de mest livliga, de
mest ömma — gamla och unga — kvinnor av värld älska
icke på detta sätt, och jag trotsar dem att kunna härma
henne. Nej, för att likna Mademoiselle Habert är det ej
nog att ha ett ömt hjärta, ej att därtill kunna lägga lidelse.
Ingjut allt vad ni vill i en kvinnas själ, ni kan göra henne
livligare, mera passionerad, men ni kan icke göra henne till
en Mademoiselle Habert. För att älska såsom hon fordras
att i trettio år hava varit ’from’, att under trettio år hava
trängtat efter mod att våga älska, att under trettio år hava
motstått kärleksdrömmarnas alla frestelser, att under trettio
år hava gjort sig samvetsbetänkligheter vid att lyssna till
eller ens betrakta en karl.“ Längre fram fortsätter han:
“Trots alla mina snedsprång kunde jag ej låta bli att älska
henne både på grund av hennes behag — ty sådana hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
