Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - Brytningen i den franska kulturen - Fontenelle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
46 FONTENELLES FILOSOFI
en relikt från Ludvig XIILs tid, och “ehuru han var syster-
son till Corneille, göra hans tragedier intryck av att vara
skrivna av dennes onkel.“
Fontenelle var en förädlad ättling av den franska ba-
rockens kanske mest begåvade representant, av Voitnre, och
hans styrka var hans verkliga esprit — just den egenskap,
som 1700-talet satte högst och som icke återfinnes hos den
lärde Bayle. Men för verklig poesi saknade han, som sagt,
sinne. I striden mellan les anciens och les modernes ställde
han sig därför ivrigt på de señares sida såsom den måhända
talangfullaste partigängaren, vilken särskilt drev satsen om
det mänskliga framåtskridandet och — såsom en följd härav
— den nya tidens överlägsenhet över antiken. Till den
klassiska poesiens mytologiska bildspråk var han en avgjord
fiende, högre satte han väl realistiska bilder, men den högsta
poesien var för honom “une poésie purement philosophique“
■— just den diktning, som med det nya århundradet blev
den härskande; dess teoretiker var Fontenelle.
Men det var framför allt såsom populärfilosof, som Fon-
tenelle fick betydelse för sin tid, och det var särskilt på
detta område, som han inledde upplysningstidevarvet. Det
är han, som är Voltaires egentlige lärofader. Såsom sådan
är han en skeptiker, men hyser det oaktat en obegränsad
tro på det mänskliga förnuftet. Någon lärd som Bayle var
han icke, utan hade blott skummat vetenskaperna, men var
å den andra sidan fri från Bayles pedanteri. I motsats till
honom är han en filosof för salongerna, ytlig, men med en
otrolig förmåga att skriva både elegant, spirituellt och popu-
lärt. Ett mästerstycke i den vägen är hans Entretien sur
la pluralité des mondes (1686), där han för en till stor del
kvinnlig läsekrets utvecklade Kopernicus’ och Descartes’
teorier om världsbyggnaden. Om denna popularisering har
man sagt, att damerna för att kunna följa med honom icke
behövde mera förstånd än för att begripa La Princesse de
Clèves. Även ämnet är betecknande för den nya tiden.
Ty i motsats till Bayle var Fontenelle modern även däri,
att det var han, som först började att popularisera natur-
vetenskapen, som införde denna i salongerna och där satte
denna på den plats, som förut under klassiciteten intagits
av skönlitteraturen. Denna kärlek till naturvetenskapen blev
Fontenelle ock trogen under hela sitt liv. 1699 blev han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
