Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - Brytningen i den franska kulturen - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 FRANSK OCH ENGELSK UPPLYSNING
genomföra, stod i en skarp och fullt medveten motsats mot
det av kyrkan behärskade medeltida samfundet, och även
den franska upplysningsfilosofien utvecklades väsentligen i
polemik mot den världsåskådning, som företräddes av kyrkan.
Liksom renässansens litteratur var också upplysningen i
stort sett kosmopolitisk, och åter hade man fått ett univer-
salspråk, franskan i stället för latinet. I hela Europa för-
kunnas åter samma idéer och kämpas för samma mål. Men
detta utesluter icke nationella skiftningar. Lockes Essay
hade blott haft ett vetenskapligt syfte, och även hans engelska
efterföljare, Hume m. fl., äro framför allt vetenskapsmän. I
Frankrike däremot träder detta vetenskapliga intresse i bak-
grunden, och i stället får litteraturen en övervägande agita-
torisk tendens. Till en del sammanhänger detta nog där-
med, att det politiska och religiösa trycket var så ojämförligt
mycket starkare i Frankrike än i England, och det var där-
för naturligt, att den franska litteraturen blev mera pole-
misk än den engelska. Men olikheten har nog också sin
orsak i de båda folkens olika lynnen. Fransmannen har
alltid varit en lidelsefull partiman, och så var han även nu,
icke minst i religiöst avseende. Den varma, religiösa under-
tonen i det engelska gemytet saknas i regeln i det franska,
och liksom på 1500-talet ligan och hugenotterna stått mot
varandra såsom två partier, så kommo nu upplysningsfilosofer
och troende att bekämpa varandra.
Man kan knappt tänka sig en större motsats än mellan
1600- och 1700-talen i Frankrikes kultur. Det förra år-
hundradet var kristligt, ortodoxt och monarkiskt, vilade fram-
för allt på auktoriteten, och dess världsåskådning framlägges
mest konsekvent av Bossuet. Litteraturen sysselsätter sig
framför allt med människans psykologi, ej med några teser,
och Racines diktning är en storartad hyllning åt det be-
stående. Det nya århundradet däremot är antikristligt, anti-
monarkiskt, skeptiskt, sysselsätter sig med att diskutera
teser utan att i stort sett hava något intresse för psyko-
logien. I stället för auktoriteten trädde kritiken. T. o. m.
kyrkans dignitärer betrakta religionen såsom en övervunnen
ståndpunkt, såsom en tom form, som man bibehåller nästan
blott ur nyttans synpunkt. Helgden kring monarkens person
försvinner fullkomligt under regenten och Ludvig XV, och
även monarkien sjunker ned till en dylik innehållslös form.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
