Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - De första engelska upplysningsfilosoferna - Locke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 BREVEN OM TOLERANSEN
ingen kan väl därför påstå, att staten har rätt att befalla,
att alla barn skola döpas av en präst för att därigenom frälsa
deras själar. Detta ligger utanför statens uppgift. Men lika
litet som staten har rätt att påbjuda några religiösa cere-
monier, lika litet har den rätt att förbjuda några, så framt
dessa ej skada de världsliga intressen, som staten skall till-
godose. Barnaoffer, som ju förekomma inom vissa kulter,
kunna därför förbjudas, emedan staten skall skydda barnens
liv. Men om en person vill offra sin kalv, så har han där-
till samma rätt, som han har att slakta honom till föda, ty
han förgriper sig därmed ej på andra medborgares rätt, och
om han slaktar sin kalv i religiöst eller annat intresse angår
ingen annan. Det som är tillåtet för en medborgare ur
världslig synpunkt, kan ej förbjudas, därför att han däri
inlägger en religiös mening. Var och en har rätt att i sitt
eget hus äta bröd och dricka vin, kan, om han så vill, be-
trakta denna måltid såsom ett sakrament, och han behöver
därför ej begiva sig till kyrkan för att begå nattvarden.
Men — säga några — avgudadyrkan är en synd och kan
därför ej tolereras av staten. Skulle de säga, att den borde
undvikas, hade de rätt, men ej, när de anse, att den med
våldsamma medel bör undertryckas. Alla medgiva att lättja,
hjärtlöshet o. s. v. äro synder, men de medgiva också, att
det ej tillkommer staten att straffa dem. Att åberopa Mose-
lagens förbud mot avgudadyrkan hjälper ej heller, ty denna
lag avsåg Israel och ej oss kristna, och ingen torde i hela
dess omfattning vilja utsträcka denna lag till de kristna. För
övrigt voro även enligt denna “främlingar“ ej underkastade
densamma, ty de skulle varken “förorättas eller förtryckas“,
Detta om ceremonierna. Vad bekännelsen beträffar äro
de olika punkterna i en dylik dels spekulativa, dels praktiska
satser. De förra, de egentliga trosartiklarna, kunna aldrig
av staten påbjudas, ty det är ju en ren absurditet, att staten
genom en lag skulle påbjuda något, som ej ligger inom
människornas förmåga att uppfylla. Man kan påbjuda, att
något skall göras, men ej att något skall tros, ty tron är
icke beroende av människans vilja. Nåja — säga de — vi
fordra ej heller, att hon skall tro det, blott att hon bekänner
det. Det är en utmärkt religion, som vill tvinga människor
att hyckla, att ljuga både för Gud och människor — och
det i syfte att frälsa deras själar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
