Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska restaurationens litteratur - Kavaljerernas litteratur - Komedien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370 JEREMY COLLIER
gjorde denna blott ännu mer populär bland kavaljererna,
och de fåtaliga angrepp, som förekommo hos andra, icke
puritanska författare såsom sir Richard Blackmore i före-
talet till dennes epos Prince Arthur gingo tämligen oupp-
märksammade förbi; dels hade dessa arbeten icke någon
större läsekrets, dels yttrade sig författarna mera i förbi-
gående om detta ämne. Men så uppträdde 1698 en skribent,
som hade alla förutsättningar att bliva hörd. Det var Jeremy
Collier, en fanatisk torypräst, som både i politik och religion
tillhörde partiets yttersta högerflygel, och han kunde ej
längre avfärdas därmed, att han var ett skenheligt rund-
huvud. Därtill kom, att Collier var en ypperlig stilist, en
kvick och driven polemiker, och hans A short view of the
immorality and profaneness of the english stage väckte där-
för ett ofantligt uppseende och framkallade en polemik, som
varade under flere år. Så synnerligen nya argument hade
Collier i verkligheten icke, och hans synpunkt var lika trång
som puritanernas. Han sammanblandar regelbundet för-
fattaren med dramats personer och gör den förre ansvarig
för alla de åsikter, som uttalas av de senare. Med teologens
småsinne fäster han sig vidare vid alla uttryck, även de
oskyldigaste, i vilka han trodde sig spåra mindre vördnad
för bibel och prästerskap. Men å den andra sidan måste
dock hans kritik av allt sansat folk i många punkter hava
ansetts berättigad, och t. o. m. Dryden erkände, att han
gått för långt och att han ångrade sina förlöpningar. Emeller-
tid är det ett misstag att såsom Macaulay tro, att Collier
genom sin skrift gjorde slut på osedligheten inom dramat.
Ser man på de spellistor, som finnas kvar för Londons
teatrar, framgår av dem, att repertoaren närmast efter 1698
i stort sett förblev den samma som förut och att även
Wycherleys stycken fortfarande spelades. Det uppseende,
som Collier väckte, var därför, såsom en yngre litteratur-
historiker sagt, kanske närmast “a success of scandal and
no more!“ Men redan detta var ej utan all betydelse; han
hade obestridligen rört upp dypölen, frågan kom under
debatt, och opinionen vände sig, om än icke genast, så dock
efter några få år. Denna opinion stödde sig nog mindre
på Colliers argument än på restaurationsdramats egna över-
drifter. Efter 1688, då kavaljerspartiet besegrats, hade ett
dylikt drama förlorat sitt existensberättigande, ett annat parti,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
