Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska restaurationens litteratur - Kavaljerernas litteratur - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342 PURITANEK OCH KAVALJERER
det yttre, ända till röstens klang, skulle utmärka hans
känslor av ånger och nådavisshet, och han talade släpigt i
ett slags snörvlande näston, späckade sina yttranden med
bibliska citat, hade själv och gav sina barn namn, som lånats
från den heliga skrift. Alla nöjen voro förbjudna både för
honom själv och andra. Spelhus och teatrar stängdes och
aktörerna fingo spö, svordomar voro belagda med böter,
majstängerna togos ned, och björnarna, vilkas kamp så roat
folket, dödades, kyrkorna berövades sina prydnader och
t. o. m. barnen förbjödos att leka. På sabbaten fick ingen
man kyssa sin hustru och ingen mor sitt barn.
Ett polisregemente, som går i denna riktning, måste
naturligtvis leda till skenhelighet och hyckleri. Men å den
andra sidan är det intet karaktärsfel, som häftigare anfallits
i engelsk litteratur än detta. Det var vid detta lyte, som
kavaljererna framför allt fäste sig, och i andra former har
kampen mellan rundhuvuden och kavaljerer fortsatt inom
den engelska litteraturen ända från mitten av 1600-talet in
i våra dagar — jag behöver blott erinra om författare som
Fielding, Byron, Thackeray, Dickens och Galsworthy. Och
även mot den nationella egenrättfärdighet, som de moderna
engelsmännen ärvt från puritanerna, har det alltid funnits
en reaktion; under nästan varje stort krig, som England
utkämpat, har det inom landet funnits ett större eller mindre
parti, som ställt sig på motståndarens sida. Kavaljerer och
puritaner hava under andra former fortfarit att strida ända
in i våra dagar.
Den engelska restaurationstidens diktning inledes med en
våldsam smädeskrift mot den puritanska skenheligheten,
Samuel Butlers aldrig avslutade satiriska epos Hudibras,
vars början utkom 1663 och som ger ett uttryck åt kaval-
jerspartiets ursinniga hat mot dessa psalmsjungande, hyck-
lande skurkar, som nu äntligen besegrats. Förebilden var
Cervantes’ Don Quijote, hjältarna äro presbyterianen och
fredsdomaren Sir Hudibras och hans väpnare independenten
Ralph, som draga ut i syfte att bekämpa all gudlöshet och
alla otillåtna nöjen bland folket. I likhet med Don Quijote
och Sancho Panza bli även de genompryglade, och till sist
går Hudibras miste om den rika änka, på vilken han spe-
kulerat. Men utom det att Butler ej äger någon berättare-
förmåga eller fantasi, hyser han i motsats mot Cervantes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
