Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - De sista klassikerna - La Bruyère
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LA BRUYÈRE OCH RELIGIONEN 3 1 7
En liknande försiktighet iakttager La Bruyère i religiöst
hänseende. Hans bok förefaller att vara ett försvar för
religionen, men man misstager sig knappast, om man i några
andra satser söker författarens verkliga mening. La Bruyère
hade här tydligen två huvudfiender, av vilka den ene repre-
senterade 1600-talet, den andre 1700-talet, nämligen “le
dévot“ och “le libertin“ eller som La Bruyère kallade liber-
tinerna — “les esprits forts“. Såsom redan Molière er-
farit, var det ingalunda ofarligt att anfalla Tartuffernas
mäktiga parti, och att La Bruyère så skarpt vågade uttala
sin mening, visar, att denna fråga för honom var en hjärte-
sak. Han glömmer här sin försiktighet och ger en full-
komligt mördande kritik av den skenhelighet och det hyck-
leri, som härskade vid Ludvig XIV:s hov. Här ger sig ock
hans ingrodda hat mot hovmän och aristokrater luft, såsom
i den bekanta definitionen: “un dévot est celui qui, sous
un soi athée, serait athée“. Det finnes ett visst land —
säger han på ett annat ställe — där folket har en gud och
en konung. Folkets stornïân samlas alla dagar på ett visst
klockslag i ett tempel, som de kalla kyrka. I detta tempel
finnes längst fram ett altare, helgat åt deras gud, där en
präst firar de mysterier, som de anse heliga och fruktans-
värda. Vid foten av detta altare bilda stormännen, stående,
en vid cirkel med ryggen mot prästen och de heliga myste-
rierna, men med ansiktena riktade mot deras konung, som
knäfallit på en särskild upphöjning. Hela deras själ och
hela deras hjärta förefalla vara vända mot konungen, och
i detta bruk kunna vi ej undgå att se en graderad under-
dånighet, ty folket tyckes tillbedja konungen, konungen
Gud. Det där landet ligger mer än 1,000 mil från iro-
quesernas och huronernas hav! Det är — anmärker han
vidare — en delikat sak för en religiös monark att refor-
mera sitt hov och göra hovmännen fromma. En vis konung
vet, hur långt en hovman kan gå för att behaga honom,
och han vet därför, att han löper fara att förvandla honom
till hycklare. Därför väntar han mera av Gud och av tiden
än av sitt eget nit — i förstucken form var ju detta en
direkt kritik.
Men utom Tartufferna vid Ludvig XIV:s hov hade La
Bruyère mött ett annat släkte bland denna tids aristokrater,
“les esprits forts“, ättlingar av Molières Don Juan, och lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
