Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - Molière - Tartuffe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN OM TARTUFFE 243
en pjes, som är klar att offentliggöras och spelas på teatern
till kyrkans förlöjligande, till förakt för det heliga, som in-
stiftats av vår frälsare till själarnas räddning — det kan
vara överflödigt att längre fortsätta utdraget ur denna skrift,
som mynnar ut i yrkandet på ett exemplariskt straff: bålet
såsom en Uten förkänning av den eld, som sedan skulle
förtära brottslingen.
På detta anfall svarade Molière med en skrivelse till ko-
nungen, hans första “Placet“ i Tartuffestriden. Då kome-
diens uppgift — skriver han här — är att i skämtets form
förbättra människorna, har jag trott, att det i min ställning-
varit riktigast att anfalla mitt tidevarvs laster genom löje-
väckande målningar, och då nu skenheligheten utan tvivel
är en av de mest gängse och mest farliga, har jag tyckt
mig göra en icke ringa tjänst åt allt hederligt folk i ert
rike, om jag skrev en komedi, som anföll hycklarna. Men,
Sire, man har begagnat sig av er själs finkänslighet för allt,
som rör religionen, och man har förstått att taga er från
den sida, där ni var lättast angriplig, er vördnad för heliga
ting. Herrarna Tartuffe ha under hand haft den tilltagsen-
heten att innästla sig hos Eders Majestät, och originalerna
ha lyckats undertrycka kopian. Nu hade smädeskriften Le,
Roi glorieux utkommit mot ett stycke, som både konungen
och kardinallegaten utan anstöt åskådat. Men mot dylika
anfall bad han om konungens beskydd.
Ludvig XIV hade emellertid svårt att fatta ett beslut i
vare sig den ena eller andra riktningen, ty starka krafter
voro tydligen i rörelse åt båda hållen. Men enskilt upp-
fördes stycket än i det ena, än i det andra huset, och själva
spelförbudet utövade här den icke minsta lockelsen. Slutligen
spelades pjesen fullständigt den 29 november 1664 på den
store Condés slott — med den avslutning, i vilken Ludvig
den stores skarpsinnighet och rättvisa lösa alla svårigheterna.
Men icke heller det hjälpte, och Molière berättar om ett
yttrande, som hans försvarare Condé haft. Konungen hade
förvånat sig över, att man tog en sådan anstöt av Tartuffe,
då man lät en samtidig italiensk fars, som var vida mera
hädisk, passera. Förklaringen är enkel — svarade Condé —
farsen angriper religionen och fromheten, och för dem in-
tressera sig de där herrarna alls inte; men Tartuffe anfaller
och gycklar med dem själva, och det är det, som upprör dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
