Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - Molière - Teatern på Molières tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 TEATERNS EKONOMI
i Palais Royal gav omkring 2,000 livres, men medelrecetten
steg sällan över 1,000 livres. Denna inkomst delades fort-
farande efter varje representation mellan de egentliga aktö-
rerna och aktriserna, dock först sedan en viss kvot för de
gemensamma utgifterna blivit fråndragen. Dessutom hade
man en icke obetydlig inkomst av de s. k. visiterna eller
föreställningar, som gåvos vid hovet och i enskilda hus.
En skådespelares inkomster voro därför ej så obetydliga. La
Grange antecknar, att han från det år (1659), då han
sällade sig till truppen, till Molières död (1673) förtjänat
51,670 livres eller för vart och ett av de fjorton åren
3,690 livres, som för att motsvara det nuvarande mynt-
värdet måste minst tolvdubblas. Någon direktör fanns icke,
utan alla voro lika, bestämde samfällt om inköp och upp-
förande av pjeser, ehuru Molière inom sin trupp faktiskt
var den ledande. Hans inkomster voro således desamma
som La Granges, ehuru han visserligen därjämte hade andra
såsom författare; under de fjorton åren 1659—1673 stego
dessa från truppen utbetalade honorar till omkring 60,000
livres.
Detta för oss in på frågan om de dåtida författarnas
ekonomiska ställning. En författare, som icke skrev för
teatern, hade egentligen blott någon inkomst av ersättningen
för de dedikationer, med vilka han försåg sitt arbete, samt
av de pensioner, som regeringen på Chapelains förslag ut-
delade. Förläggarna betalade så gott som intet, och 3,000
livres, som Chapelain mottog för sin så utbasunerade La
Pucelle, betraktades såsom något oerhört, ehuru dikten på
18 månader kom ut i sex upplagor. Även en så läst för-
fattare som Madeleine de Scudéry fick troligen ej mer än
högst 500 livres per del. Bättre hade de dramatiska författarna.
Visserligen fanns ingen författarrätt, och var ett teaterstycke
tryckt, hade vem som helst rätt att uppföra det. Molières trupp
spelade därför obehindrat hela den gamla repertoaren, upp-
förde Corneilles alla populära stycken utan att betala den ännu
levande författaren en enda sou. Egendomligt nog uppförde
Hotel de Bourgogne och Théâtre du Marais däremot icke
Molières lustspel, så länge författaren ännu var i livet.
Detta berodde antagligen dels på den våldsamma antagonismen
mot konkurrenten, dels på bristen på goda komiska skåde-
spelare. Mot tryckningen av ett spelat stycke var för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
