Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - Den nya societeten - Madame de Sévigné - Saint-Simon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAINT-SIMONS BIOGRAFI 189
respekt, är för henne endast “den gode hertigen“, och när
han förflyttas från sin post, lämnar han “hela Bretagne“
i sorg — i hela Bretagne ingingo ej de avlivade böndernas
anhöriga, utan blott slottens invånare. På sätt och vis lever
därför Madame de Sévignés ande kvar i det palats, i vilket hon
i Paris mottog sina vänner. Det är underbart harmoniskt
och vackert, men det har dock något av palatsets kyla, är
en bostad, avsedd blott för några få rika och lyckliga.
SAINT-SIMON
Det var detta blott för ett uppmärksamt öga hos Madame
de Sévigné märkbara drag, som med en sårande styrka fram-
trädde hos denna societets siste epigon, hos Saint-Simon.
Fäster man sig blott vid årtalen, skulle man snarare räkna
honom till 1700-talets författare, ty han dog först 1755 —
vid åttio års ålder — och endast hans ungdom hade infallit
under Ludvig XIV:s regering. Men även för klassicitetens
avslutningsperiod var han en efterbliven, en relikt från
Fronden och Ludvig XIILs tid, vars fördomar hos honom
ökats genom oppositionen mot den nya tiden. Hans far hade
gift sig vid sextiofem års ålder, och tre år senare (1675)
föddes sonen. Den äldre Saint-Simon levde i själva verket
alltjämt i Ludvig XIILs tid. Då hade han gjort sin lycka,
hade vid blott tjugo års ålder blivit premier écuyer med
100,000 écus i inkomst, några år senare hade han blivit
upphöjd till hertig, men endast trettio år gammal hade han
halkat på det slippriga hovgolvet och fallit i onåd. Under
återstoden av sitt långa liv förblev han därför en missnöjd,
fylld av en oerhörd bördsstolthet, av hat mot alla dem, som
lyckats, och tagande sin hämnd genom att häckla allt och
alla. Det var från denne lärare, som den unge Saint-Simon
mottog sina första intryck, och det var hans syn på livet
han ärvde.
Redan vid sexton års ålder ansågs hans uppfostran full-
bordad, av fadern presenterades han så för konungen, fick
ett kompani i kriget och blev tre år senare överste för ett
kavalleriregemente. Men han skötte sin tjänst med en hög
aristokrats vanliga nonchalans och blev därför vid en gene-
ralsutnämning förbigången. Han var då bara tjugosju år,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
