- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 4. Den franska klassiciteten /
173

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - Den nya societeten - La Rochefoucauld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN NYA SOCIETETEN
Den franska litteraturen får från och med 1660-talets
början en väsentligen annan karaktär än förut. Nyroman-
tiken, som hade att kämpa mot denna litteraturs sista epi-
goner, missuppfattade alldeles dess betydelse, såg däri blott
en blodlös imitation av antiken och stämplade den därför
med smädenamnet “pseudoklassiciteten“. En senare tid har
kommit till en annan uppfattning. Den ser däri något
vida mera än en efterbildning, ty för oss är den franska
litteraturen under Ludvig XIV framför allt ett klassiskt
rent uttryck för en nationellt fransk syn på livet, och
vi kalla den därför “fransk-klassisk“. Den, som inleder
denna litteratur, är i själva verket Molière, som redan
i sin 1659 spelade komedi Les Précieuses ridicules gav
uppslaget, före både Boileau och Racine, ehuru å den
andra sidan ej kan nekas, att Boileau är den, som klarast
utvecklat den nya riktningens program, om än icke alldeles
oberoende av Molière. Ur överskådlighetens synpunkt kom-
mer jag därför att behandla Boileau före Molière. Men ej
heller Boileau kom fram med ett program, som stod i strid
med tidsandan, och för att åskådliggöra detta börjar jag
denna avdelning med en skildring av den nya tidens
“societet“.
LA ROCHEFOUCAULD
Bland dem, som man ofta, ända sedan 1631, såg i Hotel
de Rambouillet, var en yngling med fina aristokratiska drag,
något blyg och drömmande, ehuru på samma gång med-
veten om sin ställning, den unge prins Marcillac, äldste son
till hertigen av La Rochefoucauld, vars titel han 1650
ärvde. Ingenting hos adertonåringen — han var född 1613 —
lät en misstänka den blivande författaren. Han tillhörde en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 18:45:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/4/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free