Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen mellan klassicitet, barock och renässans - Corneille - Återfallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rodogune 163
Séleucus.
Amour, qui doit ici vaincre de vous ou d’elle?
Antiochus.
L’amour, l’amour doit vaincre, et la triste amitié
Ne doit être à tous deux qu’un objet de pitié.
Ett ädelt sinne, fortsätter han, kan avstå från en tron,
utan att äran därvid lider. Men den, som avstår från den
älskade, är “un lâche“. Prinsarna äro emellertid alldeles
för ädelsinnade att företaga något mot varandra, för ädla
att över huvud taget handla, och i stället är det de båda
drottningarnas hat, som driver handlingen framåt. Rodogune
förklarar sig vilja äkta den, som mördar Cléopâtre, och
Cléopâtre säger sig skola skänka kronan åt den av sönerna,
som bringar henne Rodogunes huvud. De båda prinsarna
endast jämra sig över detta utan tvivel mycket obehagliga
alternativ och göra som vanligt ingenting. Då vågar Cléopâtre
en djärv kupp, som onekligen är till ytterlighet “invrai-
semblable“. Hon förklarar Antiochus vara den äldste, han
får således både riket och prinsessan, och bröllopet skall
omedelbart firas — naturligtvis av hänsyn till de tjugofyra
timmarna. Strax innan festen börjar, mördar Cléopâtre
med egen hand den andre sonen, Séleucus, och vid bröllopet
räcker hon de nyförmälda en förgiftad dryckesbägare för
att undanrödja även dem. Men just som Antiochus skall
föra den till sina läppar, kommer budet om broderns död,
och detta räddar honom. Han dricker icke. Séleucus har
emellertid hunnit meddela, att han mottagit döden från
“une main qui nous fut bien chère“, men just som han
skulle utsäga namnet, hade hans liv slocknat. Cléopâtre
beskyller då Rodogune för att vara mördaren, Rodogune
beskyller Cléopâtre, och “hjälten“, Antiochus, anser sig i
denna situation ej hava något annat att göra än att begå
självmord. Emellertid beslutar han sig för att leva och
tager åter bägaren för att dricka, men nu är det Rodogune,
som misstänker en förgiftning och håller honom tillbaka.
Cléopâtre, för vilken hämndkänslan är allt, vill då offra sig
själv för att få tillfredsställa sitt hat; hon dricker ur bägaren
och räcker den sedan till Antiochus. Men trogen sin vana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
