Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen mellan klassicitet, barock och renässans - Renässansens epigoner - Den picareska romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 SOREL
bleknade inför det större ljuset, började förlora sin glans
och antogo så småningom himlens färg“ etc. I stället före-
drar Théophile att i en realistisk stil berätta några äventyr,
i vilka han själv är hjälte, och i dem kan man redan spåra
intryck från den spanska picareska romanen. Dylika möta
oss ock i den ofullbordade, romantiserade självbiografi, som
utgavs av den såsom dramatisk författare kände Tristan
l’Hermite, Le page disgracié. Men den första fullt utbildade
franska picareska romanen var Francion, som utkom 1622
och var författad av Charles Sorel.
Romanen börjar såsom en medeltida fableau. På natten
smyger sig den gamle, skröplige borgfogden Valentin ut ur
det slott i Bourgogne, där han bor, och i ensamheten utför
han åtskilliga magiska ceremonier i syfte att återvinna de
ungdomliga krafter, som han anser sig behöva för sitt äkten-
skap med den unga och vackra fru Laurette. I ceremonien
ingår ock, att han skall omfamna en alm, men när han det
gör, gripes han plötsligt av ett par starka armar och surras
fast vid trädet, där han sedan får förbliva under återstoden
av natten. Det hela har varit ett knep för att bliva av med
en besvärlig äkta man. Den unga frun har nämligen en
älskare, Francion, som förklädd till pilgrim kommit till slottet,
och det är han, som inbillat Valentin, att han genom dessa
trollkonster skulle bli ung på nytt; det är slutligen han, som
fjättrar den olycklige trollkarlen. Även i fortsättningen känna
vi igen fableauen. Ett tjuvband har planerat ett inbrott i
slottet, och i det syftet har en bland tjuvarna förklätt sig
till kvinna och under namn av Catherine tagit tjänst där.
På natten skall inbrottet ske, och Catherine har släppt ned
en repstege åt kamraterna, Laurette en annan åt Francion.
Men så tar man miste på repstegarna. En av tjuvarna klättrar
upp till Laurette, och av det sätt, på vilket han där mottages,
förstår han situationen samt släpper ned repstegen, på det
att de andra ej skola dela hans lycka. Francion kommer
däremot upp till Catherine, men blir utkastad och faller ned
i ett vid slottsmuren stående kar, där han förblir liggande
avsvimmad. På morgonen kvicknar han emellertid vid och
flyr samt träffar på ett värdshus samman med en adelsman,
för vilken han berättar nattens äventyr. Därmed slutar första
boken. Den andra upptages av en annan berättelse av en
gammal käring, som också tagit in i värdshuset, och av henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
