Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen mellan klassicitet, barock och renässans - Barocken - Den preciösa romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MADELEINE DE SCUDÉRY 103
Denna kommer däremot i viss mån fram hos den näste roman-
författaren, de la Calprenède, vilken liksom Corneille lånade
sina hjältar från den antika historien och även flitigt be-
gagnade historieskrivare som Plutarkhos, Curtins, Justinas
m. fl., så i romanen Cassandre (1642 —1645), där vi möta
Alexander den store, Darius, Lysimakhos m. fl. En rent
historisk roman var emellertid omöjlig på en tid, som saknade
all historisk uppfattning och även alla historiska kunskaper.
Någon aning om tidsfärg finnes här således icke, och det är
1640-talets fransmän, som här träda oss till mötes i språk,
världsuppfattning och levnadsvanor. Däremot äro dessa Cal-
prenède’ska romaner icke nyckelromaner — åtminstone för-
nekar författaren själv detta.
Så till vida anslöt Madeleine de Scudéry sig till de la
Calprenède, att även hennes romaner framträda med anspråk
på att vara “historiska“. Hennes förnämsta, Le grand Cyrus
(1649—1653), har den bekanta perserkonungen till hjälte,
och i den andra, Clélie, möta vi Porsenna, Tarquinius, Brutus,
Lucretia med flera från den romerska fornhistorien bekanta
personligheter. Men därtill inskränker sig ock det historiska,
ty de persiska och romerska hjältarna äro i själva verket
blott förklädda fransmän ur de preciösa salongernas värld.
I Clélie uppträda t. ex. Scarron och hans maka (sedan Mad.
de Maintenon), Ninon Lenclos, Arnauld d’Andilly m. fl. Cyrus
är “den store Condé“, Mandane, som han älskar, är hertig-
innan de Longueville o. s. v,; även vår drottning Kristina
har fått en plats i Le grand Cyrus såsom Cléobuline, drott-
ning av Korint och dotter till den vice Periandre (Gustaf
Adolf), och jämte henne skildras Myrinthe (Magnus Gabriel
de la Gardie), prins Basilide (Karl Gustaf) m. fl. svenskar.
Man kan därför förstå den förtjusning, med vilken denna
bok mottogs, och den för oss så odelat komiska bristen pa
historisk kolorit stötte ej Le grand Cyrus’ läsare, utan bidrog
snarare till framgången. Man återfann här icke blott de
personligheter, som sysselsatte det allmänna intresset i de
preciösa salongerna, utan ock den känslovärld, inom vilken
man rörde sig. Även i Persiens historia är kärleken den axel,
kring vilken allt vrider sig, och orsaken till alla de manga
krig, som skildras, är naturligtvis de undersköna prinsessor,
som hjältarna söka vinna och för vilkas skull man obesvärat
börjar några världskrig, utan att “folket“ har det ringaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
