Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klassicitetens religiösa och vetenskapliga kultur - Den vetenskapliga kulturen - Filosofien - Spinoza
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPINOZAS BIBELKRITIK 53
då den filosofiska spekulationen bemäktigat sig religionen,
uppstodo lärotvister inom kyrkan; “dessa tvister skola fort-
fara, tills dess att religionen slutligen gör sig fri från den
filosofiska spekulationen och återföres till de få och enkla
satser, som Kristus lärde sina lärjungar. De, vilka anse
bibeln såsom ett brev, som Gud ifrån himlen skickat ned
till människorna, skola utan tvivel ropa, att jag begått en
synd mot den helige ande, emedan jag påstått, att bibeln
innehåller fel, motsägelser o. s. v.“ Men såväl förnuftet
som profeternas och apostlarnes utsagor förkunna, att “Guds
eviga ord av Gud inskrivits i människornas hjärtan d. v. s.
i människosjälen och att detta är den sanna urskriften,
som Gud själv försett med sitt sigill“. Bibelns grundtanke
är: Du skall älska Gud över allt och din nästa såsom dig
själv. Efter denna grundsats måste det övriga prövas. De
bud och uppgifter, som stämma därmed, äro Guds ord, de,
som strida däremot, äro oäkta tillsatser. Teologi och filosofi
hava skilda uppgifter och behöva aldrig råka i tvist med
varandra. Filosofien söker sanning, teologien inskärper lydnad
mot Gud och medger var och en full frihet att filosofera.
Och sa slutar Spinoza med att såsom resultat av sin under-
sökning fastslå vissa satser: att människorna ej kunna för-
vägras frihet att uttala, vad de tänka; att samhällsfriden
härigenom ej störes, utan i stället främjas, och att lagar,
som söka hindra denna frihet, äro fullkomligt gagnlösa.
Mitt arbete — skriver han till sist — “är jag villig att
underställa den dom, som mitt fäderneslands högsta myndig-
heter vilja avgiva. Skulle de finna, att jag sagt något, som
star i strid med landets lagar eller med det allmänna bästa,
sa vill jag icke hava sagt det. Jag vet, att jag är en
människa och kan fara vill. Men jag har allvarligt bemödat
mig om att ej begå misstag och velat, att allt, jag skrivit,
ma sta i samklang med landets lagar, med religionen och
med god sed.“
Sa sakligt och hovsamt detta arbete än var avfattat,
väckte det likväl en oerhörd förbittring. Beskyllningar för
ateism, fräckhet o. s. v. haglade kring honom, och även
fritt tänkande män som Leibniz ansågo sig böra taga ställ-
ning mot ett arbete, “som undergrävde den heliga skrifts
auktoritet och öppnade dörren för gudlösheten“. Denna storm
nödgade Spinoza att tills vidare innehålla den skrift, i vilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
