Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klassicitetens religiösa och vetenskapliga kultur - Den vetenskapliga kulturen - Filosofien - Spinoza
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPINOZAS BIBELKRITIK 51
framför allt voro skalder eller — som Spinoza uttrycker det
— att deras styrka låg i deras inbillningskraft. Var pro-
feten en man med smak, framträder detta ock i hans uttryck,
var han oklar, visar sig detta i den oklara formen. Var han
en lantman, hämtade han sina bilder från lantlivet o. s. v.
I mycket voro profeterna okunniga män, liksom alla på den
tiden trodde de, att jorden stod stilla och solen rörde sig,
ofta finna vi hos dem rakt motsatta meningar, och “därav
drar jag den slutsatsen, att vi ej äro förpliktade att tro dem
annat än i den punkt, som är själva uppenbarelsens syfte
och egentliga innehåll, och att det i övrigt står var och en
fritt att tro, vad han vill“. Den, som i profeternas skrifter
söker kännedom om naturliga ting, är därför inne på en
falsk väg. De bevarade böckerna äro för övrigt tydligen
blott fragment av de ursprungliga profetiorna. En upp-
märksam undersökning ger nämligen vid handen, att de
bevarade profetiorna äro utdrag ur andra böcker, att de äro
sammanförda utan ordning, att ej allt medtagits, utan blott
stycken här och var.
Efter att hava talat om den mosaiska lagen och under-
sökt i vad mån denna fortfarande var förpliktande, övergår
han till underverken. Den vanliga meningen är ju den, att
Gud icke är verksam, så länge den naturliga ordningen
verkar, och omvänt, att naturmakten är overksam, så snart
Gud ingriper. Man föreställer sig alltså två skilda makter,
Guds och naturens, av vilka den senare blott på visst sätt
kan påverkas av Gud. Men i verkligheten sker ingenting
mot naturen, utan denna är underkastad en för alla tider
oföränderlig ordning, som Gud aldrig bryter, just emedan
denna är hans egen. Även det vi kalla “under“ måste på
detta sätt förklaras, och några andra “under“ än de, som
på naturligt sätt kunna förklaras, finnas icke, utan äro, då
vi höra eller läsa om dem, uppdiktade.
Därefter kommer han in på själva huvudfrågan. Av alla
— skriver han — får man ju höra, att bibeln är Guds ord.
Men egendomligt nog leva människorna alls icke enligt Guds
ord, utan äro blott betänkta därpå, att under religionens
täckmantel tvinga andra att tänka på samma sätt som de
själva. Vi maste därför grundligt undersöka, vad bibeln
egentligen är och ej lägga in i denna några läror, som där
aldrig förkunnas. För att rätt förstå den, kräves för det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
