Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klassicitetens religiösa och vetenskapliga kultur - Den vetenskapliga kulturen - Filosofien - Spinoza
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 8 SPINOZAS BIOGRAFI
förbannad, då han uppstår, förbannad hans utgång, för-
bannad hans ingång. Må Gud aldrig tillgiva honom! Må
Herrens vrede och hans nitälskan varda upptända mot honom
och bringa över honom alla de förbannelser, som lagen inne-
håller ... Vi förordna, att ingen må pläga umgänge med
honom, vare sig muntligen eller skriftligen, att ingen må
bevisa honom någon tjänst, ingen vistas under samma tak
eller under fyra alnars avstånd från honom, ingen läsa någon
av honom författad skrift.“
Därmed hade Spinoza upphört att vara jude; kristen blev
han aldrig, varken till namnet eller tron, utan förblev en
man för sig. Såsom sådan måste han nu bryta sig en väg
i livet. Hans fader hade dött två år före bannlysningen
och efterlämnat en obetydlig förmögenhet, men den del av
denna, som tillkom honom, vägrade hans syster och svåger
med stöd av hans avfall att utbetala till honom. Spinoza,
som i allt strängt höll på rätten, väckte då inför holländsk
domstol process mot dem, vann denna och — avstod sedan
godvilligt arvet till dem. För att skaffa sig de obetydliga
inkomster, han behövde för sitt uppehälle, blev han optisk
glasslipare och kunde på så sätt förskaffa sig medel för
bokinköp och tid att fortsätta sina studier. Hans levnads-
sätt var det enklast möjliga — ehuru utan ett spår av
asketism — och då han dog, efterlämnade han blott så
mycket, att det räckte till begravningen. En rik vän hade
i testamente velat lämna honom sin betydande förmögenhet,
men Spinoza vägrade att mottaga donationen, då han ansag
det oriktigt att beröva den laglige arvingen dennes rätt,
och då denne senare av tacksamhet ville giva honom en
livstidspension av åtminstone 500 gulden, förklarade Spinoza
det vara för mycket och mottog blott 300. Överhuvud var
Spinoza ett mönster av oegennytta, rättrådighet, tolerans,
behovlöshet och mildhet, typen för en “vis“ i biblisk mening.
En professur, som erbjöds honom i Heidelberg, vägrade han
att mottaga. Visserligen hade man försäkrat honom “om
den fullständigaste frihet att filosofera, enär man var över-
tygad om, att han icke skulle söka rubba den offentligen
erkända religionen“. Men Spinoza höll på en obegränsad
tankefrihet. “Jag vet icke, inom vilka gränser denna frihet
att filosofera måste inneslutas, när jag ej får misstänkas
att vilja rubba den antagna religionen. Ty religionstvister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
