- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 4. Den franska klassiciteten /
34

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klassicitetens religiösa och vetenskapliga kultur - Den religiösa kulturen - Bossuet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3 4 BOSSÜETS STIL
Simon börjat, stannade för övrigt efter detta anlopp av för
närmare ett århundrade, ty först 1753 fortsattes den av
Astruc.
Bossuet var, såsom av denna korta redogörelse för hans
verksamhet framgår, i allt en auktoritetens man, den mest
konsekventa representanten för centralisationssträvandena un-
der Ludvig XIV:s tid, och i följd därav var han föga sym-
patisk för upplysningstidevarvet; det beståendes förkämpar
stå sig ju i allmänhet sämre för eftervärlden än omstört-
ningsmännen. Vår tid har likväl gjort honom större rätt-
visa. Man har uppskattat ärligheten i hans övertygelse,
renheten i hans vandel, hans verkliga fromhet och framför
allt hans skriftställartalang. Högst står denna i Histoire
des variations och framför allt i hans predikningar och and-
liga tal. Vi finna där en på samma gång klar och poetisk
stil, fri från preciös onatur och närd av studier i bibeln
och kyrkofäderna. Hans vältalighet — säger Levertin
“har samma rytm som den katolska ärkebiskopens högtidliga
gång, när denne, styv av guldbrokad och ädelstenar, leder
en festdags kyrkoprocession“. Bossuet var också den främste
av denna tids store predikanter — Massillon, Bourdaloue
m. fl. — och genom dem kom den andliga vältaligheten
att intaga en betydande plats inom den franska klassicitetens
vittra litteratur. Denna plats bibehöll den, estetiskt, också
under otrons stora tidevarv, och detta var utan tvivel den
verkliga anledningen till, att en sa föga religiös monark
som Gustav III åt denna “andliga vältalighet“ ansåg sig
böra reservera några platser i den akademi, som han eftei
franskt mönster skapade — det var Bossuets imponerande
gestalt, som här kastade sin slagskugga ända upp till det
yttersta Thule.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 18:45:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/4/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free